Glöm inte godsfrakten i debatten om färjorna

Politik2006-08-25 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kommunfullmäktige har enats om att begära att det inte skall ske några försämringar i färjetrafiken vilket är bra. Mindre bra är att Rikstrafiken är inne på att göra stora eftergifter i upphandlingen som innebär att det blir möjligt att sätta in långsamma färjor och göra försämringar i turlistan för Oskarshannstrafiken.
Regeringens uppdrag till Rikstrafiken verkar vara högprioritering av att begränsa utgifterna för trafiken. Utredningsförslaget som presenterades av Berit Rollén som innebar att Gotland bör tillförsäkras en garanterad transportstandard förefaller vara bortglömt. Även trafikutskottets senaste ställningstagande tycks väga lätt.
Rikstrafiken förefaller inte ha fått det handlingsutrymme ekonomiskt som krävs för att nödvändiga nedjusteringar skall kunna ske av person- och godsbiljetter. Tvärtom kan man misstänka att det även framdeles kommer uppstå ständiga prishöjningar bland annat genom åläggandet att resenärer och köpare av godsfrakt skall stå för 50 procent av oljeprishöjningarna.
Varken regeringen eller Rikstrafiken bryr sig om de höga fraktkostnaderna.
Statsmakten har genom lagstiftning sänkt speditionsföretagens möjligheter att ta ut ett så kallat Gotlandstillägg från 0,6 procent till 0,4 procent på inrikes frakter. Det resulterade i att köpare av frakt, där Gotlandsfärjorna ingår, i dag drabbas av merkostnader om 20-25 procent för hela transport-sträckan. För godsfrakt som förutom färjeöverfarten innehåller lång landtransport urholkas konkurrenskraften väsentligt mot leveranser som kan ske utan inblandning av färjetrafik.
Riksdagen har beslutat att finansieringen av merkostnader i färjetrafiken för godsfrakt skall ske på annat sätt än genom gotlandstillägget. Men med hänvisning till det svaga statsfinansiella läget har regeringen under flera år skjutit på frågan om att ge Gotland konkurrensneutralitet genom prissättning på frakterna som likställer det gotländska näringslivet med näringslivet i övriga landet.
Samtidigt som regeringen basunerar ut att det finns reformutrymme för flera 10-tals miljarder så tycks det inte finnas utrymme för att satsa ett antal 10-tals miljoner för att lösa merkostnaderna i godstrafiken mellan Gotland och fastlandet. Om detta tycks varken regeringen eller Rikstrafiken bry sig.