Glöm Zlatan - se till jobben
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Zlatan är från Rosengård i Malmö. Det är det ena området är känt för. Det andra är det faktum att det är en av landets mest invandrartäta och oroliga förorter. De senaste dagarna har denna senare ryktbarhet åter gjort sig påmind i form av anlagda bränder och aggression mot polis och brandmän.
Scenariot har obehagliga likheter med de etniskt präglade upplopp vi sett i framför allt Frankrike men också i varierande mån i många europeiska förorter. Hos oss sker det i en slags svensk, relativt småskalig, form men tangentens riktning är förskräckande.
Kommentarerna från myndigheter och socialarbetare går isär, en del talar om de nu uppblossande oroligheterna som en "blixt från klar himmel", andra om att området länge har varit en "krutdurk", varför ingen skall förvånas.
Oavsett vilket är de flesta överens om grundorsaken, nämligen att de boende i hög grad är utestängda från svensk arbetsmarknad och med det förvisade till en tillvaro i segregation.
En fritidsledare i området sätter fingret på ett psykologiskt problem: han har hur många pojkar som helst runt omkring sig som bara vill en sak: att bli Zlatan! Deras store hjälte.
Det är en konstig, för att inte säga farlig, bild som sedan en tid alstrats i ett slags växelspel mellan unga Rosengårdsbor och medier: Zlatan som symbol för invandrares möjligheter till framgång. I själva verket är det ju tvärtom. Att Zlatan är den ende Rosengårdsbo som lyckats göra sig ett namn tyder ju på motsatsen; att studier och arbete inte är någon framkomlig väg för unga invandrare i Sverige. För hur många är bollgenier? Om hans karriär är det enda möjligheten, är ju möjligheten praktiskt taget noll.
Det riktiga hoppet tänds först när folk börjar flytta ifrån Rosengård för att de fått ordentliga jobb. Dit är det dock långt. Svensk arbetsmarknad är fortfarande en stelbent sak, och ett utländskklingande namn är generande nog ett reellt minus.
En sak måste dock sägas: den nuvarande regeringens arbete ligger i alla Rosenbgårdsbors intresse. För första gången på decennier förs en politik som mycket målmedvetet syftar till att bryta det utanförskap som får så destruktiva konsekvenser i Rosengård och andra svenska förorter. Sådant tar tid, det är ingen idé att låtsas som något annat, men så småningom kanske många unga invandrare kan våga drömma om sig själva i andra kläder än i Zlatans landslagströja. Då har integrationen börjat fungera.