Inrikesminister Anders Ygeman (S) menade häromdagen att Sverige ställt för låga krav på asylsökande att bevisa sin identitet. Kraven behöver skärpas, ansåg han:
– Om man inte har en id-handling så tror jag att man måste lägga bördan tydligare på den enskilde att kunna visa sin identitet.
Problemet må vara extra stort just nu, men det är verkligen inte nytt. Det förvärrades under 1990-talet och Svenska Dagbladet skrev i februari 2003 om hur nio av tio asylsökande saknade pass:
"Men det som oroar Migrationsverket och kretsen kring migrationsminister Jan O Karlsson är att nästan alla flyktingar som söker asyl i Sverige saknar eller har gjort sig av med sina id-handlingar.
– Flera viktiga regeringsinitiativ blockeras av att vi har en väldigt stor inströmning av personer som saknar asylskäl och där i vissa grupper 100 procent saknar id-handlingar, säger Lisa Pelling, politiskt sakkunnig hos migrationsminister Jan O Karlsson."
Svenska Dagbladet kunde redan då också konstatera att:
"Rikspolisstyrelsens och Migrationsverkets kartläggningar visar att flyktingsmugglare rutinmässigt uppmanar asylsökanden att slänga sina id-handlingar. Ofta med hänvisning till Genèvekonventionens förbud mot att straffa en person som flytt till ett land med hjälp av falska papper.
Om passet visar att flyktingen vistats i ett annat land, än hemlandet, där man kanske redan nekats asyl, finns risk att avvisas till detta land."
Många asylsökande bidrar senare under asylprocessen till att rekvirera id-handlingar, av varierande kvalitet. Men frånvaron av pass och tillförlitliga id-handlingar försvårar både bedömningen av asylskälen och – vid avslag på asylansökan – återvändandet till hemlandet.
Frånvaron av en säker identitet kan naturligtvis också vara ett betydande säkerhetsproblem. Att vi vet vilka som vistas i landet är ett rätt grundläggande krav om man vill skapa ett gynnsamt säkerhetsläge.
Med tanke på tillståndet i de länder som många asylsökande har lämnat finns det inte sällan naturliga skäl till att de saknar pass. Men det är också ett faktum att det i praktiken kan vara en fördel att sakna pass vid asylprövningen och att inte bidra till en säker identifiering. Ett missförhållande som Sverige odlat snarare än motverkat och som nu, med över 160 000 asylsökande under 2015, vuxit oss över huvudet.
Även om något borde ha gjorts för länge sedan, så är det välkommet att åtminstone inrikesministern nu vill göra någonting åt det.