Goda drömmar - sämre politik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Maud Olofsson talade om en gemensam svensk utrikespolitik. I den stora världen behöver Sverige kunna prata med en röst, för att kunna motverka terrorismen krävs det samarbete och ett tydligt gemensamt arbete. Jag håller fullständigt med Olofsson om att det behövs en stark svensk röst i FN och en starkare svensk FN-politik.
FN måste också reformeras och bli mer effektivt. FN ska inte kunna stoppas av veton i säkerhetsrådet, det är jag och Olofsson alldeles överens om. Sverige måste driva på demokratiseringen i FN och framförallt i världen.
Trots den oro som vi känner inför det som hänt i London måste vi känna hopp inför framtiden. Inte långt ifrån London enades ledarna för världens åtta rikaste länder om att öka biståndet till Afrika med 50 miljarder dollar och för att främja fredsprocessen i Mellanöstern ska den palestinska myndigheten få 3 miljarder dollar. Och George Bush förband sig till delar av Kyoto-avtalet.
När det gäller Sverige vill Maud Olofsson prata om drömmar. Hon vill tala om sina drömmars Sverige. Jag tror också att vi behöver tala om drömmar och visioner för framtiden. Politiken bygger på vilka drömmar om framtidens samhälle vi har, det är ideologi det handlar om. I politiken glömmer vi ofta bort att tala om drömmar och ideologi. Vi talar om dagspolitik, mot och för olika förslag. Men vi talar sällan om vilket samhälle vi vill ha i framtiden. Vi talar sällan om att förslaget vi vill driva igenom är en bit på vägen dit.
Det samhälle som Olofsson talar om väcker en hel del frågor. Framförallt undrar jag hur det går ihop med den politik som hon sagt sig vilja föra tillsammans med moderaterna och de andra borgerliga.
Maud Olofsson vill ge skolan, vården och omsorgen ständigt växande bidrag. Hur går det ihop med stora skattsänkningar? Olofsson vill att människor ska vara trygga. Hur går det ihop med en karensdag till i sjukförsäkringen?
Olofsson vill att människor ska våga ta ansvar på arbetsplatser. Hur ska människor kunna våga det om de inte har en stark fackförening bakom sig som kan agera? Maud Olofsson har fina drömmar, men hon måste driva en politik som kan förverkliga drömmarna också.