Godtycke eller hållbar princip?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Anmälaren, riksdagsmannen Peter Hultqvist, anser att KU bör kontrollera om utnämningen står i överensstämmelse med vad den borgerliga alliansen har lovat när det gäller utnämningspolitiken.
Det är ett särdeles löjligt företag av Hultqvist. Dels därför att det inte är en konstitutionell fråga huruvida en regering lever upp till sina vallöften. Den frågan äger väljarna och ingen annan. Men också, förstås, för att socialdemokraterna själva är de sista att ha åsikter om lämpliga former för statliga chefsannonseringar. De använde över huvud taget ingen annan metod än Göran Perssons godtycke.
Men det är politik, detta. Regeringen gjorde sig sårbar när de lät en konsult välja mellan endast Odenberg och Odenberg och dessutom hostade och hummade om det. Det var inte helt seriöst och då slår förstås oppositionen till.
Men problemet är djupare än så. Alliansen verkar inte ha haft en helt genomtänkt utnämningspolitik från början. Hade man gått på djupet i den frågan på samma grundliga sätt som med arbetsmarknadspolitiken hade den här typen av diskussioner aldrig uppstått, vilket de ju gjort med jämna mellanrum sedan valet. Av den enkla anledningen att situationerna aldrig hade uppstått. Inga moderater hade utnämnts på andra grunder än just i överensstämmelse med utlagda principer.
Tyvärr verkar sådana principer svåra att formulera på ett bra sätt. Exempelvis tycks det ligga något i de socialdemokratiska varningarna att öppna rekryteringsförfaranden skulle komma att avskräcka kompetent folk att söka. Att detta var och är ett argument i egenintressets namn behöver inte betyda att det inte är värt att beakta.
Man får väl tyvärr också gissa att det helt enkelt är svårt för regeringen att avstå från politiska direktutnämningar av rena bekvämlighetsskäl. Det fanns ju en anledning till att Göran Persson fann dem så praktiskt tilltalande.
Men oavsett vilket måste regeringen ta ett helhetsgrepp om situationen och bestämma sig för en enhetlig och politiskt hållbar utnämningspolitik. Även om man inte planerade det var frågan av sådan symbolisk art att den bidrog till den borgerliga valsegern 2006. Därför får den inte slarvas bort.
Kommer regeringen i valrörelsen 2010 kunna peka på den kulturförändring man genomfört bort från ett unket politiserat förvaltningssystem till ett rättvisare, öppnare och friskare? Och kunna påminna om den tid då socialdemokratisk korruption härskade - och som kan komma åter?
Vill alliansen se en sådan valdebatt framför sig har man inte råd med fler frågetecken kring utnämningspolitiken.