Jan Björklund har gjort fantastiska insatser som politiker för svensk skola. Han var inte bara den som vågade säga till om att något gått väldigt snett, han var också den politiker som vågade klä skott när det var dags att peka på var problemen låg.
Nu är det kanske ändå dags att byta fokus. Det finns andra duktiga borgerliga politiker som kan ta över. Och dessutom finns det ett givet fält som behöver både Björklunds kompetens och hans engagemang - försvaret.
Vore det inte bättre att sätta majoren - han kallas ju ändå alltid så av sina motståndare - som försvarsminister. Han har regeringens lämpligaste bakgrund och han har drivkraften som krävs för att rycka upp ett under årtionden eftersatt politikområde.
Någon invänder kanske att försvaret är en moderat honnörsfråga. Men det var länge sedan.
Moderaterna var under 1900-talet det parti som hade kunskap om försvaret och som också mest betonade dess betydelse för Sverige. I dag måste vi konstatera att Moderaterna förlorat den rollen till Folkpartiet. När vi någon gång hör initierade och välgrundade förslag som rör försvaret kommer dessa i regel från Jan Björklund eller Allan Widman.
Många "gamla" moderater sörjer den utvecklingen, men likväl har den skett.
Felet med den nya moderata försvarspolitiken är att den inte tillräckligt tydligt satt försvaret av Sverige som prioritet. Socialdemokraternas försvarsbeslut från 2004 innebar att Sverige som första nationalstat i världshistorien mer eller mindre sa att försvaret av den egna existensen inte var särskilt intressant i en ny värld.
Det var många som förväntade sig att en borgerlig regering snabbt skulle ta tag i frågan om nationellt försvar. I stället har personalförsörjningen blivit den stora arbetsuppgiften och tyvärr finns det anledning att tro att den löstes på ett sätt som kommer ge oss problem att rekrytera bra förband i framtiden, samtidigt som försvarets folkliga förankring försvagas.
Samma dag som Björklund talar i Almedalen meddelar Ryssland att man ämnar skärpa sina krav på utvidgade gränser i Arktis. Det påminner oss om att Sveriges försvar alltid måste planeras långsiktigt och bygga på vårt geo-strategiska läge.
Jan Björklund har i uttalanden stått för en sådan linje. Han upprepade den nyligen i intervjun i GA i går där han konstaterar att Gotland skulle invaderas så snart det utbröt en säkerhetspolitisk kris i vår del av världen. Och att ön därför måste ha ett förberett försvar.
I en föränderlig värld och i skuggan av stora grannar måste Sverige som liten nation i ett strategiskt viktigt område ha en mer långsiktig försvarsplanering.
Genom att utse Jan Björklund till försvarsminister skulle regeringen ge ett av statens kärnområden den energikick som behövs. Vågar vi hoppas på majoren i den rollen efter 2014?