Göra affär av gutamål?

Politik2007-02-28 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Har ni märkt att GT i all tysthet har öppnat en särskild plats för gutamål?
Längst upp i vänstra hörnet på insändarsidan. Både Henry Lindkvists och andras funderingar kring det gamla språket återfinns där. Och den 23/2, skriver förra fullmäktigeledamoten Sonja Ilander i Ala. "Värna det gutniska språket! är rubriken.

Gutamålsgille sedan 40-talet
Gutamålsgillet kom till på 1940-talet. Jag misstänker att det mest var en förening för inbördes beundran, som inte märktes så mycket utåt. Men så fick Gillet en ny driftig sekreterare, och saker började hända.
Parhästarna Bosse Carlgren och Las Jakobsson hörs i Radio Gotland varje vecka. Sven Norberg, eldsjäl från Gotlands gille i Göteborg, kom med idén att få gutar att skriva gutamål genom att ordna en skrivartävling.
Det i sin tur fick folk att börja fundera på hur man egentligen skall skriva gutamål. En grupp har jobbat mycket seriöst med rekommendationer för stavning.
Det är inne nu att värna om sin egen kultur. På många håll i landet försöker man bevara det som är kvar av "landsmålen" som man sa förr. Det finns en Dalmålsakademi. Skånskan breder ut sig ohejdat, som någon sa. Så har det inte alltid varit.
De som växt upp med gutamål som modersmål, har sett en märklig utveckling.

Bondskt och simpelt
När de var barn, var det svenska som gällde. Skolans lärare, även om gotlänningar själva, var noga med att tala rätt svenska. Ord som "vät", "i netres", "kattbåns" och mycket annat korrigerades. Gutamål var något bondskt och simpelt, som man kunde bli retad för.
Helt annorlunda idag. När min dotter jobbade i Stockholm med mycket telefonkontakter, efterfrågade kunder "gotländskan". "Det låter så trevligt."
Susanne Alfvengren och Ainbuskarna, för att inte tala om Babben Larsson. Hon kan breda på hur mycket som helst i rikstelevisionen. Det är bara uppskattat. Och så minns vi "En bilhandlare från Gotland".
Vad vill vi egentligen med gutamålet? Jag vill inte, som Ilander, jämföra med samiskan.
Det är ett helt annat språk, lika främmande som finska.
Gutamål är ett skandinaviskt språk, liksom danska och norska. Alla kan förstå, med lite ansträngning. Därför har det varit så lätt att glida över till svenska.
När mina föräldrar gick i skola i Levide för 100 år sedan, då hade det kanske varit möjligt att ge gutamål språkstatus, använda det i skolan, utveckla ett skriftspråk.
Norrmännen gjorde ett språk, nynorsk, av sina landsmål, ungefär vid den tiden. Men nu är det för sent. Snart kommer ingen mer att tala som mina föräldrar gjorde.

Ta vara på det som finns kvar
Vi kan inte lära dagens gotländska barn att tala gutamål. Men vi kan ta vara på det som finns kvar.
Namn på fåglar och blommor, alla orden som hör ihop med gotländsk idrott och mat. Visorna och Allan Nilssons underbara texter från Närrevyn. Hela den skatt som finns i våra ortsnamn. Språket som en del av vår kultur.
Nu närmar jag mig visst det kommersiellt intressanta. Kanske kan vi sälja Gotland till turister med hjälp av vårt språk. Fast - då blir jag tveksam.
Dåligt gutamål, som på telefonkatalogen, då tycker jag det är bättre med inget gutamål alls. Är det andra som tycker annorlunda?