Gotland är populärt, det har vi nyligen och återigen fått bekräftat när vår ö i Östersjön knep förstaplatsen i Sifos undersökning om landets populäraste kommun före Göteborg och Stockholm.
Om gotlänningen själv får bestämma är populariteten inte riktigt lika hög. Vi gillar ön men är inte mer nöjda med hemkommunen än normalsvensken. Eller, för att vara korrekt, genomsnittet av de tillfrågade i de 63 kommuner som deltog i SCB:s medborgarundersökning nu i höst. Där blev betyget 59 att jämföra med gotlänningarnas 56. Skalan går från 0 till 100 och i båda fallen står siffran för ”nöjd” enligt SCB.
Sämst betyg får Gotland när det gäller arbetsmöjligheter. Alla de undersökta kommunerna har sin lägsta siffra på det området vilket väl inte förvånar någon efter de senaste åren. Gotland ligger under snittet, liksom när det gäller kommunikationer och bostäder.
Glädjande nog börjar det nu dyka upp positiva tecken på arbetsmarknaden. Det ser ut som att den djupa och långvariga internationella krisen äntligen kan vara på väg att klinga av. Då borde Sverige ha stått bättre rustat. En aktiv arbetsmarknadspolitik där de arbetslösa använt tiden till utbildning och praktik hade bättre mött kraven hos de arbetsgivare som nu känner större framtidstro och förhoppningsvis börjar vågar anställa. I stället fick vi inställda sammanträden i riksdagens arbetsmarknadsutskott och verkningslösa eller rekorddyra insatser.
Undersökningen har också mätt vad medlemmarna tycker om Region Gotlands egen verksamhet. Där är betyget 42 vilket SCB kallar ”godkänt”. De här undersökningarna mäter attityder hos alla, inte vad de som använder sig av till exempel äldreomsorg eller sophämtning tycker om den service de får. Det mäter man också, men i andra sammanhang.
Sammantaget ger de olika mätningarna som görs underlag för ställningstaganden inom regionen. Men där spelar också andra faktorer in som lagkrav, resurser och ansvarsfördelning och olika behov måste ständigt vägas mot varandra.
Som alltid när ön jämförs med andra, vilket förstås mätningen inbjuder till, måste man komma ihåg att Gotland är mer än en kommun. Inga andra kommuner i landet har en sådan bredd av verksamheter som här. Ingen annan tidigare kommun har rätten att kalla sig region.
Man ska inte överdriva betydelsen av undersökningar som den här men rätt använda ger de oss en fingervisning om var efterfrågan på insatser är störst. Eftersom 85 procent av landets kommuner förlorar ungdomar, främst till storstäderna finns all anledning att ta signalerna på allvar. Kanske kommer en dag också vi gotlänningar att tycka att Gotland är bäst.