En upprorsakut är vad Gotland behöver, en rebellisk sådan. En akutmottagning dit folk kan vända sig med frågor som rör öns utveckling. Som handlägger livsviktiga frågor man inte kan hantera på sockennivå. En vardagsöppen akutmottagning som inte har stängt in sig på ett före detta regemente.
Gotlandsupproret har inte kapacitet till att ta hand om allt. Det är en självklarhet att Regionen Gotland är företrädare för ön.
Men Gotlandsupproret är en påverkansfaktor alla känner till idag i hela vårt avlånga land. Upproret är inte det som Bertil Virgin vill hävda, en skrämsel- och hotgrupp. Hur tror Bertil Virgin att färjefrågan skulle ha sett ut i media, om inte alla krafter utanför regionkontoret frivilligt och ideellt hade skjutsat upp färjetrafiken till nyhetsdeskarna.
Ny kunskap behövs
Gotlandsupproret söker ny kunskap, liksom Landsbygdsupproret. Två vitt skilda mål har dessa uppror men samtidigt förenas de i den ödesdigra och centrala frågan som är just färjetrafiken.
Landsbygdsupproret ville från start lyfta öns näringsliv, nu har berörda politiker och näringslivsenhet vaknat och skall äntligen ta itu med de uppgifter som Landsbygdsupproret tydligt påpekat är bromsklossar i all näringsutveckling. Tro inte att dess företrädare hänvisar till ett folkligt uppror i frågorna.
Medborgarinflytande kan man lugnt påstå är ett mycket märkligt begrepp. Det finns vilja hos medborgare att förbättra, tänka framåt, tro på nya möjligheter. Kloka förslag lyfts fram om och om igen på många olika sätt men alla goda och utvecklande idéer tycks falla platt till marken.
Statsmakterna är ett annat exempel. Trafikverket tycks ha tagit över det berömda uttrycket: Vi gör som vi alltid har gjort, ett omdöme som öbor ständigt fått nerkört i halsen. Tror ni att vi är gjorda av pengar, kunde han, Gunnar Malm, ha sagt vid sitt tidigare besök. Och det gjorde han på sitt sätt om Gotlandstrafiken.
Många krafter
Det vore ärligare om Bertil Virgin sa: det blir lite för mycket Ted Ljungkvist. och Pigge Werkelin i strävan att få kontakt med näringsdepartementet. Många krafter arbetar i Gotlandsupproret.
Det är ingen tvekan om att Björn Dahlström i Lärbro får användning för sin gödselspridare igen kommande sommar i Almedalen.
Vi behöver en upprorsakut med skiftande interimsstyrelse där landsbygdens väl och ve går främst, men som också företräder resten av ön. Visbyborna tycks inte ha behov av någon akut även om färjetrafiken berör också Visbyborna i allra högsta grad.
Upproret behöver växa
Vem som helst kan kliva in och med kraft ta itu med de näraliggande frågorna. Alla måste se till att landsbygdsupproret växer, när regionen inte har förstånd till att inrätta ett Landsbygdsutskott.
Ingen kan längre acceptera att saker görs som det alltid har gjorts. Nya tider kräver nya krafttag, visioner och arbetslust och gemenskap.
En atmosfär med en tro på att vi kan, och inte bara kan utan också vill övertyga andra om att vi är i stånd till mer. Också utanför regionkontoret.