C-DEBATT
Så kom regeringskrisen och talmansrundor tillbaka till Sveriges riksdag efter de inledande 134 dagarnas förhandlande i början av denna mandatperiod. Något som förvånar mig är hur kortsiktigt de olika partierna agerar. Det verkar allt oftare vara viktigare att vinna kortsiktiga politiska poänger än att värna landets bästa via stabila politiska spelregler. Jag skall ge tre exempel.
Sverige har hundra år av demokrati, vårt land har styrts av den största minoriteten via en speciell budgetlag som innebär att allt som rör budget måste tas i ett beslut. Förenklat finns den till för att skapa stabilitet och förhindra att oppositionen, oavsett hur den ser ut för dagen, inte skall kunna förändra delar utan att ta helhetsansvaret. Budgetlagen har det brutits mot ett antal gånger, senast precis innan pandemin bröt ut 2019.
En andra bärande del har varit den uttalade praxis som gällt i riksdagen att man röstar på sitt eget budgetunderlag, när det faller så lägger man sedan ned sin röst. Denna praxis spräckte SD och därför kom Decemberöverenskommelsen till för att sätta på pränt det som varit brukligt sedan länge, men den överenskommelsen spräckte senare KD.
Den tredje bärande delen förändrades i förra veckan när oppositionen satte spiken i kistan för den praxis som gällt kring misstroendevotum. Detta är det starkaste vapnet riksdagen har och skall nyttjas med största försiktighet. Praxis har varit att det skall tillämpas om det begåtts formaliafel, där någon minister brustit i sitt ansvar att utföra sitt uppdrag. Det som hände för ca 10 dagar sedan var att en ohelig allians fällde regeringen på en sakfråga, utan att något formfel begåtts, detta är i mina ögon oansvarigt.
Dessa tre exempel, budgetlagen, röstförfarandet vid budgetomröstningar och misstroendevotum kommer att förändra det svenska politiska systemet från grunden är jag rädd. Det gör att vi riskerar bli ett politiskt Italien där regeringskriser är ständigt återkommande. Absolut ingen i detta land kommer att tjäna på det! Jag är genuint förvånad att dagens partier, speciellt de i opposition inte förstår att svinhugg kommer igen. När regeringsmakten skiftar, som den alltid gör med jämna mellanrum, kommer nästa opposition agera likadant. Därmed är den politiska stabilitet som präglat Sverige under lång tid och lockat stora investeringar till landet nu senast i form av serverhallar, batterifabriker och vindkraftsparker snart ett minne blott. Kortsiktigt politiskt tänkande går före det långsiktigt bästa för landet, det tycker jag är riktigt illa!
Den utlösta regeringskrisen riskerar försena och försvåra Gotlands tre stora utvecklingsfrågor; Gotlandstrafiken, elkabeln och Ö-faktor till öns sjukvård. I mina ögon är risken stor att kommande år blir ett övergångsår oavsett vem som blir statsminister. Det är absolut inte vad landet och Gotland behöver just nu.