Gotland blev helt utan Yrkeshögskoleutbildning i 2012 års ansökningsomgång. Det är olyckligt såklart och man kan verkligen fundera en del över den ganska nya Myndigheten för yrkeshögskola och vad viljan med den, från politiskt håll, är.
På myndighetens hemsida kan man läsa om den senaste sökomgången. Totalt 1 078 ansökningar kom in och det omfattade 30 000 utbildningsplatser. Av dessa beviljades 311 utbildningar om tillsammans 8 300 utbildningsplatser, vilket motsvarar 28 procent av de som ansökte. Beslutet innebär att 2 000 fler utbildningsplatser kommer till inför 2013. Jämtland, Västernorrland och Jönköping är de län som fått flest studerandeplatser per invånare medan Stockholm, Västra Götaland och Skåne har fått flest utbildningsplatser.
En stor satsning
Cirka 40 procent av de ansökningar som kom in till myndigheten kom från anordnare som redan bedriver utbildning på området. Av dessa ansökningar beviljades endast 43 procent!
Här kan man verkligen börja fundera hur man tänker. När man ansöker om att få starta utbildning och får den beviljad sätter en enorm process igång där man bygger upp ett innehåll och en organisation, där man anställer pedagoger och kompetenta medarbetare som ska leda och driva verksamheten.
Man går in i lokaler, investerar i utrustning och satsar stora resurser för att få utbildningen till stånd. Sedan driver man utbildningen i två år för att ansöka om utbildningen på nytt och då är alltså risken nästan 60 procent att man inte får fortsätta!
Det här drabbade den gotländska vindkraftsutbildningen nu. Hur ska denna hantering leda till utbildning av god kvalitet för de studerande? När utbildningsanordnare inte kan satsa för att bygga upp en långsiktigt stabil utbildning och organisation är det synnerligen tveksamt hur utbildningarna kommer att kunna hålla hög kvalitet.
Hur kan man spela så högt med både elever, utbildningsanordnare och personal? Hur resonerar man då?
På hemsidan kan man också läsa att myndigheten bedömer att man hade kunnat ge dubbelt så många anordnare okej om man bara sett till kvalitet - så varför då inte göra det och låta bra utbildningsanordnare bli ännu bättre över tid genom stabilitet och möjlighet till långsiktighet?
Chans till en ny arbetsmarknad
Vindkraftsutbildningen fick vi alltså inte trots att vi här byggt en stabil organisation. En ansökan var också inlämnad för den del av spelutbildningen som Uppsala universitet sagt sig ha svårighet att driva vidare. Här finns lärarkompetensen på ön, en begynnande arbetsmarknad med flera unga och nya företag och i det en möjlighet att bygga en ny arbetsmarknad.
Vidare är det en bransch som inte är beroende av färjor eller flyg utan lämpar sig utmärkt även på en ö. Nej, utbildningsplatser inom området hamnar istället i storstäder, där liknande utbildningar redan finns, för där är arbetsmarknaden tydligare.
Här på Gotland behövs yrkesutbildningsplatser. Frågan är bara hur vi någonsin ska få dessa med tanke på bedömningsgrunderna. Myndigheten bedömer främst hur arbetsmarknadens efterfrågan i regionen ser ut. Så mycket vet vi att på Gotland är efterfrågan på arbetsmarknaden liten samtidigt som arbetslösheten är stor.
Vem ska det gynna?
Med Myndigheten för yrkeshögskolans direktiv hamnar alltså utbildningsplatserna där arbetsmarknaden är dynamisk, där efterfrågan är stor och där arbetslösheten är liten. Detta istället för att man utbildar människor där arbetslösheten är stor, där utbildning behövs för att fler ska närma sig anställning, där fler och fler hamnar i Fas 3 och i det riskerar ett stort utanförskap.
Så frågan är - vad är det man vill med detta helt upp- och nedvända utbildningssystem? Vem är det till för och vem ska det gynna?
Varför vill man inte erbjuda utbildning i de regioner där många unga står långt från arbete? Varför inte satsa på att skapa ett system där den nya Yrkeshögskolan blir stabil och tillgänglig för fler? Vem ska bedriva denna så viktiga utbildning när man nu ser hur riskabelt det är att investera i den? Hur tänker man?