Den gotländska Alliansens tid tycks vara över. Bara när regeringsfrågan är på tal går fyrklövern fram som ett enat alternativ.
På riksplanet gäller det omvända. Ledande moderater missar sällan ett tillfälle att ställa de rödgröna oppositionspartierna mot väggen och kräva färdiga regeringsalternativ. Vi kan lugnt vänta oss att den taktiken kommer att fortsätta fram till valdagen i september.
Genom att ge upp Gotlandsalliansen kan den lokala oppositionen sägas inbjuda till samma kanonad. Varför utsätta sig för det? Jo, för att Folkpartiet redan har lämnat samarbetet och det skulle vara en sensation om Kristdemokraterna lyckas ta sig in i regionfullmäktige igen.
Återstår Moderaterna och Centern som konkurrerar för mycket om delvis samma väljare för att ett samarbete skulle kännas bekvämt. Centern har ännu sin ledande position i färskt minne och har onekligen, trots tappet, ett av sina starkare fästen på ön.
Samtidigt ger den spruckna Alliansen en öppning mot något nytt. Partierna behöver inte ta ansvar för andra förslag än sina egna och väljarna kan känna att deras val verkligen kan påverka maktförhållandena. När ett gemensamt program är förhandlat och klart redan tidigt under valrörelsen avspeglar det ju knappast valresultatet.
Om ett parti som drog kortaste strået i en förhandling når oväntad framgång i valet får de alltså ingen eller liten utdelning för det. Valprogram gäller hela mandatperioden om än mer vagt i konturerna mot slutet av de fyra åren.
Blockpolitik kan bland annat innebära att ett beslut som det finns majoritet för aldrig kommer till stånd för att det blockeras (!) av tidigare uppgörelser. Arbetsgivarens sjuklöneansvar är ett sådant exempel från riksplanet där Folkpartiet och Centern fått kämpa hela mandatperioden för att få igenom ett förslag trots majoritet för lättnader i riksdagen.
Höjning av taket i a-kassa är ett annat där Folkpartiet tyckt som de rödgröna. Vårdnadsbidraget är ett tredje. Om alla partier röstade efter sin övertygelse skulle det otidsenliga bidraget nog ha få chanser att överleva.
Vad som händer efter den insomnade Alliansen är osäkert. Kanske är vi på väg till en modernare variant av den ”samlingsregering” som Gotlands kommun en gång startade med. Kanske kan vi se andra konstellationer. Framtiden får utvisa.
Så det finns anledning att hålla igen på de näsvisa frågorna till de gotländska allianspartierna om gemensamt lokalt program. Rimligen kommer de rödgröna på Gotland också att slippa skallet från allianspartierna i regeringsfrågan.