Den gångna veckan fick vi ytterligare klargöranden i Gotland Allehanda av hur den moderate riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt ser på skatteutjämningssystemet. Det är enligt hans benämning ett bidrag. Och bidrag är ett riktigt fult ord i Gustaf Hoffstedts mun.
Var fjärde krona i Region Gotlands budget kommer, påpekar han, från staten eller andra kommuner och är därmed att betrakta som bidrag.
Jag trodde nog att själva idén med att vara ett land handlade om att ha någon sorts likvärdighet. Gemensamma lagar, samma läroplaner och någorlunda lika villkor för den gemensamma servicen är normalt sådant som brukar ingå i begreppet stat.
Att Gotland ska bli en region med högt välstånd är en alldeles utmärkt utgångspunkt men varför skulle vi ställa oss vid sidan av den ekonomiska gemenskapen i staten Sverige? Skatteutjämningssystemet som det ser ut idag bygger bland annat på en del föråldrade och därmed felaktiga förutsättningar som utnyttjandet av barnomsorg. Jag inser inte värdet med att behålla dem så länge som möjligt.
Om Gustaf Hoffstedts nu inte vill lyssna på mig i den här frågan kan han kanske ta en pratstund med allianskollegan Eva Nypelius (C) som ingick i utredningen och kan de här frågorna.
”Vi klarar en jämförelse i öppen konkurrens – vi är lojala, kompetenta och Gotland har ett strategiskt läge. ”, skriver Gustaf Hoffstedt i GA. Om det nu är så, och det kan jag gärna hålla med om, så borde vi väl med Gustaf Hoffstedts logik redan vara så välmående som han vill att vi ska bli.
Det finns nog en del andra och lite mer komplicerade förklaringar till att stora delar av Sverige inte har den tillväxt som storstadsområdena har. Och varför Gustaf Hoffstedt då motionerat i riksdagen om att Gotland ska få särskilt förmånliga skatteregler förblir en gåta.
Vi gotlänningar har inte alltid samma intressen som staten Sverige oavsett regering. I de pågående förhandlingarna om EU:s budget driver Sverige en linje som bland annat rimligen innebär minskat stöd till lands- och glesbygd.
Om Gustaf Hoffstedts syn på regionalpolitik är representativ för regeringen blir jag orolig. Är den svenska positionen ett utslag av en medveten politik som kanske gynnar Sverige men missgynnar landsbygden? Som alltså inte bör kompenseras med några ”bidrag”.
Riktigt orolig blir jag när jag inser att det statliga stödet till Gotlandstrafiken med Gustaf Hoffstedts vokabulär inte kan vara annat än ett bidrag. Sådana som vi alltså inte ska skrika efter. Tycker Gustaf Hoffstedt.