Som företrädare för S-kvinnor på Gotland har jag och Charlotte Andersson bjudit in till vad vi kallar en Feministisk agenda för Gotland. Lagom provocerade av Belinda Olssons ”Fittstim - min kamp” blev det tydligt för oss att den där kampen inte är klar. Fortfarande är skillnaderna mellan mäns och kvinnors förutsättningar alltför stora. Fortfarande är Sverige ojämlikt. Gotland förtjänar bättre.
Belinda Olsson har i sin programserie undrat om feminismen fortfarande behövs. Jag håller med kritikerna och undrar vad syftet med programmet har varit. Att förlöjliga en politisk rörelse som kämpar för mänskliga rättigheter och frihet från våld och diskriminering för alla?
Belinda undrar om man måste kalla sig för feminist och i sista avsnittet får hon medhåll av Per Schlingmann som tycker att vi inte ska kalla oss feminister utan mer beskriva sakfrågor vi vill jobba med om vi vill attrahera fler. Jag fattar ingenting! Det är som en flykt från ett begrepp. Det blir så löjligt - som att feminismen ska vara folklig. Lite som att jag gör allt för att få vara med och slutar berätta att kejsaren är naken.
Jag blir så arg
Att fortsatt definiera feminismen är att sätta fingret i ögat på orättvisor, på gubbar som gynnar andra gubbar, på fler män än kvinnor i beslutande ställning. På en nedmonterad offentlig sektor där kvinnor jobbar - där färre händer ska göra mer. På att pojkar och män frias i merparten våldtäktsmål. På att kvinnor dör av mäns våld varje minut och vi kan fortsätta i all oändlighet.
Hitta det gemensamma
Det är valår i år och då är den vanliga retoriken debatt. Inbjudningar haglar över alla partier där vi politiker ska komma och visa på olikheter - alltså hur vi och var våra åsikter skiljer sig åt - förklara, försvara, argumentera och vinna röster. Frågor om jämlikhet och lika villkor för alla är dock större än så.
Här behöver vi hitta argument tillsammans som sträcker sig längre än val- år och över partigränser. Därför bjuder vi in alla som vill till möte kring det gemensamma, kring Feministisk agenda för Gotland.
Områden där vi på Gotland kan göra gemensam sak är till exempel hur sjukvården kan bli bättre på att fånga upp när orsaker till kvinnors ohälsa är våld i hemmet.
Att lika lön för lika arbete ska vara självklart. Att barnomsorg på obekväm arbetstid är viktigt för alla gotländska föräldrar. Att vi ska se till att vi bygger trygga miljöer på Gotland då vi vet att kvinnor i högre grad känner sig otrygga. Att dela visionen att alla skolor och förskolor har fått utmärkelsen Jämställd skola.
Att alla barn och unga får diskutera och lära sig kring genus, jämställdhet, normer, värderingar, makt, klass och struktur. Att vi erbjuder en jämlik äldrevård där vi blir bra på att möta äldre kvinnors behov utifrån att många har en mycket låg pension. Region Gotland är Gotlands största arbetsgivare och ska bli den mest jämställda där den som vill har rätt till heltid. Och så vidare!
Blomma underifrån
Belindas svärmor säger i sista avsnittet att framtidens feminism blommar underifrån och att den unga generationen står för det. Det är seriens vackraste mening och jag håller med.
En miljon unga ska rösta för första gången i höstens val. Varje dag ser jag en så stark nästa generation av unga, modiga, insatta män och kvinnor att hoppet är starkt: Feminismen kommer att bestå!
Den 13/2 smäller det - då enas vi om en gemensam feministisk agenda!