Gotland har egna problem

Politik2007-03-06 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vem tror på planekonomi nuförtiden? Ganska många, visar det sig. De tror att om man bara delar in Sverige i lagom stora (jättestora) regioner, drar rationellt motiverade gränser från ett fågelperspektiv med god överblick, och samlar in all information - ja, då får man rationella politiska beslut och en god användning av resurserna.
Själv är jag skeptisk. Staten har till exempel länge haft god information om barnkullarnas storlek och lärarnas förestående pensionsavgångar. Ändå svänger vi hela tiden mellan överskott och lärarbrist, och amplituden (svängningsvidden) tycks inte minska.

Planekonomerna är också oerhört angelägna om att Sverige skall vara enhetligt. Hur skall man annars kunna planera ordentligt? Här finns ingen tradition av, och ingen tolerans för, att se till olika landsdelars behov och speciella förutsättningar och avpassa villkoren därefter. Alla lösningar är nationella lösningar.
Ansvarskommitténs ordförande Mats Svegfors har svarat på frågor i tidningen Dagens Samhälle. När han får frågan om inte ö-status kan vara något för Gotland svarar han:
- Östatus - varför det? Skall det finnas en särskild "inre-norrland"-status för län i norr, särskild gränsstatus för Norra Norrland och Skåne etc, etc. Det behövs ju ingen "särskilt status" för att hantera de särskilda förhållanden som råder i olika delar av landet.

Tja, det finns inom EU ett flertal öar som har speciell status och särlösningar. Åland, till exempel, ligger inte så långt bort från Sverige att det kan vara okänt. Och Skånes samverkan med Danmark skulle för övrigt må bra av särlösningar, utformade av dem som faktiskt lever och verkar i regionen. Hittills har staten mest ställt till det sedan Öresundsbron byggdes. Som när man gick med på att förändra skatteavtalet med Danmark så att man skattar där man jobbar och inte där man bor. I dag bor det tusentals danskar i Sverige som pendlar till jobb i Danmark. Barnen går i svenska dagis och svenska skolor. Familjen nyttjar den svenska sjukvården. Men man betalar inkomstskatt i Danmark.
Samtidigt så får Öresundsborna dras med problem som de nationella regeringarna inte orkat lösa. Exempelvis är det fortfarande oklart hur man skall skatta om man bor i Sverige, arbetar i Danmark och sedan extraknäcker i Sverige. Så det är inte bara Gotland som skulle må bra av minskade krav på enhetlighet.

De problem som Ansvarskommittén tror sig lösa med jätteregionerna är i huvudsak inte samma problem som Gotland behöver svar på. Varför skall vi tvingas käka fel medicin?