I Lärarförbundets årliga rankning av årets skolkommun faller Gotland från plats 34 till plats 54. En i och för sig inte alltför dålig placering. Problemet är bara att orsaken till den relativt höga placeringen är att Gotland ligger etta inom området resurser. Inom de områden som är viktiga för eleverna, till exempel antal godkända i år 9 eller andel som genomgått gymnasiet efter fyra år ligger Gotland på plats 110 respektive 190.
Vi lägger alltså mest resurser i hela landet på utbildning, men uppnår endast medelmåttiga resultat. Fördjupar man sig ytterligare i undersökningen och tittar på samband så ser man också att resurser inte har något som helst samband med resultat, till exempel antal godkända i år 9. Kommuner som lägger lite resurser kan uppnå mycket goda resultat, och vice versa.
Man kan dra många slutsatser av undersökningen. En är att mer resurser inte automatiskt leder till bättre resultat. En annan är att Gotland går åt fel håll. Tidigare i år såg vi att resultaten sjunkit drastiskt i flera gotländska skolor. Ni visar även denna rankning att det går åt fel håll.
Den politiska majoritetens största fokus just nu verkar handla om de ekonomiska resultaten. Verksamheten och utbildningsresultaten verkar ha lägre prioritet. Detta visar om inte annat den hantering flera av Folkpartiets initiativ har fått. Några exempel: Folkpartiets förslag om kvalitetssatsningar på Gråboskolan fick kalla handen. Likaså förslaget om en barn- och elevombudsman som skulle stödja de svagaste och mest utsatta eleverna.
I en interpellationsdebatt i regionfullmäktige initierad av Folkpartiet där målen i skolan diskuterades framkom att man på Gotland inte avser följa skollagens krav på att alla elever ska få möjlighet att klara målen i skolan. Detta är en hårresande och helt oacceptabel inställning.
Skolan på Gotland dras med många problem, och det mest framträdande handlar om bristande politiska ambitioner, och stora organisatoriska problem som innebär att lärarnas potential inte får möjlighet att komma till sin rätt. Pengar försvinner helt enkelt iväg på annat än undervisning. Lärare får tillbringa alldeles för mycket tid utanför klassrummen. De administrativa systemen och processerna stödjer inte lärarna på ett tillräckligt bra sätt.
Hur långt ska den gotländska skolan tillåtas falla innan ansvariga politiker tar tag i situationen? Det främsta ansvaret vi vuxna har är att ge våra barn bästa möjliga start på livet. Det är dags att börja ta det ansvaret på allvar.