Krönika
Jag har blivit invald i Gotlands Gille i Stockholm. En herrklubb som kanske inte är politiskt korrekt. Jag har besökt dom två gånger. Bjöds in efter valet 1994 med Lilian Virgin för att berätta vad som kommer hända när vi vann makten efter 18 år i opposition. Den andra gången var i egenskap av Regionstyrelsens ordförande 2015. Ett trevligt socialt sammanhang som ger möjlighet att få snacka Gotland med exilgutar och andra som har Gotlandsanknytning.
Vänsterpartiet och Moderaterna förordar kaos. Agerandet bådar inte gott när samhället redan är så polariserat. Det finns gott om exempel där kaos lett till att sittande regering får lämna. Även om demokratiska krafter tar över så kan vägen till totalitära styren när man väl fått makten ibland bli väldigt kort. Vem kunde tro att Republikanerna i USA skulle tillåta att Donald Trump kan göra precis som han vill. Även Boris Johnson i England överväger att förändra det som kan hota hans planer. Jag kan fortsätta med Vladimir Putin och Viktor Orban för att nämna några fler. Här i Sverige så har Sverigedemokraterna påbörjat sin resa, inledningsvis mot den fria kulturen i ett antal kommuner där Moderater och Kristdemokrater givit sin välsignelse. När man väl släppt loss dessa krafter är det svårt att hejda dem.
Jag lyssnade på ett föredrag om populism i förra veckan. Väldigt intressant och bekräftande i många avseenden. Socialdemokratins bekymmer började med globaliseringens intåg i mitten av 1980-talet. Det är i dag så oerhört mycket svårare att leda ett land och flertalet förstår inte detta. Den besvikelse som många känner över politikens oförmåga att lösa vardagens problem utnyttjas effektivt av de som har en annan agenda. Förtroendet för demokratin minskar och hatet ökar. Vi och dom är en oerhört farlig rörelse. Det är många som dras med i detta och känner samhörighet med de som underblåser konflikter. De som tror att samhället kommer att bli bättre kommer att bli gruvligt besvikna. Konflikter är populismens livslust. De vill inte att samhället skall bli bättre för alla. De vill fortsätta underblåsa konflikter.
Klimatrörelsen är den kraft som kan skapa engagemang och locka demokratiska krafter och därmed motverka mycket av det som idag sker. Här fick Socialdemokratin sig en känga. Göran Persson myntade begreppet ”Det gröna folkhemmet” men det fick inget gehör. Socialdemokratin hade sin chans och främst fackföreningsrörelsen var inte mogen för detta då. Frågan är vilken politisk kraft som kommer att bära ungdomarnas kampvilja för klimatet till riksdagen?