Gotländskt centerfolk åker till historisk mark
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
80 år sedan
För 80 år sedan, i september 1927, reste gotländska landstingsmän till Kalmar för att välja ledamöter i riksdagens första kammare. Gotland tillhörde på sin tid samma valkrets som Kalmar län när det gällde val till första kammaren. Det som hände denna septemberlördag 1927 var att valkretsens bondeförbundare, som väntat, valde om Gunnar Bolin, Lokrume, till riksdagsman. Mera överraskande var det kanske att de samtidigt utsåg folkpartisten Johan Ahlsten, Alva, till Bodins suppleant.
60 år sedan
För 60 år sedan, i juni 1947, var det partistämmor och riksting i Kalmar. Från Gotland kom då något hundratal, främst SLU-are, med egen båt till Kalmar. Ombudsman Henning Jakobson, Vallstena, hade förhandlat fram en uppgörelse med Ångbåtsbolaget av innebörden att SLU-distriktet fick chartra ett av bolagets fartyg, jag vill minnas att det var Drotten, som avgick till Kalmar med den gröna SLU-fanan i topp. Där låg fartyget sedan kvar tills det var dags för återresa.
Själv var jag med ombord tillsammans med en del andra medlemmar i Barlingbo-Ekeby SLU-avdelning. Bland oss fanns bland andra ledamoten av distriktsstyrelsen, Bertil Ericsson, Barlingbo.
Vi bland "fotfolket" var väl inte medvetna om den dramatik som utspelades i Gamla Tullskolan där partiet hade sin stämma. I god tid före stämman hade partiets förste vice ordförande sedan många år, riksdagsman Hjalmar Svensson från Grönvik i Kronobergs län, gett besked om att han ville lämna sin post av åldersskäl. När "Grönvik" talade om för partiledaren Bramstorp att han ville avgå motiverade han sitt beslut med att han var två år äldre än den 64-årige partiledaren.
- Äldre har du ju i så fall alltid varit, svarade Bramstorp som inte var tilltalad av att behöva få en yngre kraft som sin närmaste man, och därmed tänkbar efterträdare. Bramstorp kände till att Erik von Heland, sörmländsk godsägare, reservofficer och ledamot av första kammaren, lurade i vassen och gärna ville ta över efter Bramstorp. Von Heland hade redan konspirerat mot partiledaren vid något tillfälle och rent av försökt peta honom.
När stämman gick till val visade det sig att "den gamle" ännu kunde dra i de rätta tåtarna. Valberedningen föreslog inte von Heland till ny vice ordförande. I stället förde man fram en utåt rätt okänd ångermanlänning vid namn Gunnar Hedlund.
Det blev votering som Hedlund vann med 83 röster mot von Helands 62. Året därpå, 1948, blev Bramstorp svårt sjuk några veckor efter partistämman i Visby och Gunnar Hedlund blev därmed i praktiken partiledare redan efter ett år som vice. Hedlund kom att leda sitt parti i mer än 20 år.
40 år sedan
För 40 år sedan, i juni 1967, var det åter stämmor och riksting i Kalmar. Partiledaren hette fortfarande Hedlund, men partiet hade bytt namn till Centerpartiet. Vid det här tillfället kom Hedlund att ställas inför ett av sina värsta problem som partiledare. Tidens stora fråga var den författningsreform som innebar att riksdagens båda kamrar skulle ersättas av en enda, vald vid ett och samma tillfälle. Ledamöter i kommun- och landstingsfullmäktige skulle dessutom väljas på denna gemensamma valdag. I samtliga fall skulle valperioden vara tre år.
Inom centern fanns en grundmurad motvilja mot den nya författningen. Centerfolket ville inte ha gemensam valdag för riks- och kommunval och de ville inte ha treåriga mandatperioder.
Inför partistämman i Kalmar hade en rad motionärer yrkat på att partiet skulle säga nej till den nya författningen. Ett sådant beslut skulle i sin tur torpedera hela reformen eftersom övriga partier krävde total enighet över partigränserna, annars fick det vara.
När partistämman började bereda motionerna visade det sig att det av allt att döma fanns en majoritet för att säga nej till den nya författningen. Den stämmokommitté som behandlat motionerna ville gå på motionärernas linje.
Politiskt mästerskap
Gunnar Hedlund kom till Kalmar tämligen okunnig om vad som var på väg att hända. Han hade, som vanligt vid den här tiden, ägnat sig mera åt sina norrländska skogsindustrier än åt politiken.
Väl på plats visade Hedlund dock snart prov på det politiska mästerskap han hade förmåga att utveckla i trängda lägen. Själv kunde jag följa spelet bakom kulisserna på nära håll i min egenskap av ansvarig för partiets presstjänst.
När partistämman efter flera timmars intensiv debatt gick till beslut gick man på kommitténs och motionärernas linje så till vida att man förkastade den gemensamma valdagen och de treåriga mandatperioderna, men med ett tillägg, formulerat av Hedlund, av innebörden att stämmans uttalande gällde "under förutsättning att enighet kunde nås om förändringarna".
Eftersom denna enighet var utesluten redan på förhand kunde Hedlund glömma stämmans beslut i samma ögonblick som det klubbades.
Vilka avtryck årets centerstämma i Kalmar kommer att lämna efter sig i den politiska historien återstår att se.