Ett modernt yrkesliv innehåller ofta möjligheter att arbeta på flera håll. Det kräver bra datakommunikationer och möjlighet att kunna ta sig någorlunda snabbt till och från en arbetsplats som kanske finns i Stockholmsområdet.
För oss som saknar fast landförbindelse har utvecklingen särskild betydelse. Pendlarfamiljer där en eller flera har jobbet på andra sidan vattnet är inte längre ett ovanligt undantag.
Gotlands politiker har i stor samstämmighet gjort avvägningen att vi bör koncentrera oss på ett krav nu inför trafikupphandlingen. De har valt överfartstiden och möjligheten att ta sig fram och tillbaka samma dag på någorlunda humana villkor.
Man kan ha synpunkter på detta. Men Mats Linders fråga i gårdagens GA om det inte gick för snabbt är obegriplig. Det är NU underlaget skrivs och jag tror inte någon kan tveka om vad vi tycker om priset. Åtminstone inte infrastrukturministern. Hon såg demonstrationen 1 juli.
Jag tror att våra politiker har valt rätt strategi. Vilken kapacitet avseende hastighet våra färjor ska ha fram emot 2030 avgörs nu.
Priset, miljökraven, godstaxan, kompletteringstrafik och annat kan och måste vi återkomma till. Det här är inte sista striden. Men det är den viktigaste på mycket länge och den måste föras med all den kraft vi kan uppbåda.
Jag har skrivit det förr och gör det gärna igen: vår förhoppning står till Moderaterna. Infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärds svar på Christer Engelhardts fråga om 28 knop som minimihastighet i bastrafiken lugnar inte. Hon har gjort vad hon kan och tänker inte göra mer. Vad det innebär är höljt i dunkel. Har hon överhuvudtaget lyssnat?
De som möjligen kan åstadkomma något utöver Moderaterna är de övriga partiledarna där Annie Lööf har en nyckelroll som näringsminister. Hon måste veta och förstå grundvillkoren för vårt näringsliv. Som Brittis Benzler uttryckte det på senaste fullmäktige: Är konkurrensen överordnad, hur ser man då på att de gotländska företagen förlorar konkurrenskraft med långsammare färjor? Jag tror på de gotländska centerpartisternas goda relationer med partiets ledning. Använd dem! Men sist och slutligen ligger frågan i knäet på den moderatledda regeringen och dess gotländska förespråkare.