Enligt Facebook ligger Ljugarn i Norge. I alla fall häromdagen när jag loggade in. Det kan säkert förorsaka en del ilska. För det är känsligt det där med revir och gränser. Det är inget att leka med.
Jag har bott i Borlänge så jag vet. Där bor man antingen på rätt sida älven eller på fel sida älven. Om det är på fel sida älven eller på rätt sida beror uteslutande på vem man frågar.
Utöver detta tog jag mig före att flytta från Falun, där jag är uppväxt, till Borlänge. Mellan dessa orter är det 18 kilometer. En del kunde inte förstå hur jag kunde falla ur så totalt. I Falun alltså. I Borlänge var flytten ett tecken på gott omdöme.
Så är det i hela detta avlånga land och i resten av världen. I den lilla och i den stora världen bevakar vi våra egna revir, kastar misstänksamma blickar mot vår omvärld och odlar myter om varandra. Ta bara ringmuren i Visby. Den uppfördes under 1200-talet enkom för att stänga ute bönderna. Stadens köpmän och borgare ville ha den lukrativa handeln för sig själva.
Även idag har vi för säkerhets skull byggt oss åtskilda. Hyreshusen ligger för sig. Villaområdena ligger för sig och de skiljer sig i sin tur från radhusområdena. Vi bygger särskilda hus för de som är + 55 och -100 samt jobbar på att det ska finnas särskilda ungdomsbostäder.
Vi nischar oss bara säger de som gillar omskrivningar. Folk med stålar på banken nischar sig i de strandnära områdena. De med mindre stålar nischar sig i ytterområdena. Ungdomar nischar sig i dyra andrahandslägenheter. Trångbodda nischar ihop sig. Hemlösa nischar sig på parkbänkarna. Om man nu ska hårdra det hela lite.
Förmodligen är det trygghet och samhörighet vi vill åt. Det är tveksamt om det är det vi får genom detta eviga gränsdragande. Förmodligen är det precis tvärtom. Vi ökar på både rädslan och okunskapen om varandra och våra livsvillkor.
Facebook kommer nog ändå inte undan med att rita om kartan hur som helst. Fast inte vore det så dumt att få en chans att flyta runt mellan olika länder. I morgon kanske Ljugarn ligger i Danmark eller Tyskland. Det kan ju stärka upp den europeiska samhörigheten som var skälet till att vi en gång blev medlemmar i EU.
Men ju djupare EU tränger in i vårt vardagsliv desto mer skeptiska tycks vi bli. Tvärt emot den europeiska tanken där EU som fredsprojekt lyftes fram växer sig nationalismen i många länder sig allt starkare.
Man ska bo på rätt sida älven helt enkelt och det ska ingen komma och rubba på. Farlig utveckling både här och där.