Gränsen går genom huset
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag beundrar alla de människor, som tålmodigt inordnar sig när nya lagar och föreskrifter dyker upp från ockupationsmakten. Och jag beundrar människornas enorma styrka, när det gäller att ideligen stå ut med att trakasseras och vanäras.
För palestinierna ges tyvärr inga valmöjligheter. Åtskilliga orättvisor fördöms av omvärlden och flera höga potentater säger, att konflikten mellan Israel och Palestina har högsta prioritet och ska lösas, men tyvärr, inget händer.
Allt är så fel, så fel, och så fruktansvärda brott mot allt vad mänskliga rättigheter heter begås hela tiden.
Den åtta meter höga muren
I det palestinska samhället har man exempelvis ingen självklar rättighet till ett tryggt boende.
Att ha drömmar om eget hus, som vanliga fria människor har, kan bli problematiskt. Det finns de palestinier, som arbetat hårt och satsat alla sina tillgångar för att få råd, att bygga ett eget hus.
Att göra det kan få drastiska konsekvenser, eftersom marken är ockuperad. Enligt internationell lag är det inte tillåtet att bygga på ockuperad mark.
I det här läget kan jag absolut inte, hur jag än försöker, förstå, på vilken grund Israel får fortsätta, att bygga den anskrämliga åtta meter höga muren, utan att världssamfundet ingriper! Muren ligger till åttio procent på ockuperat område, och har i internationell domstol i Haag dömts, som olaglig och ska rivas. Var finns det logiska i sammanhanget?
Fler judar än araber
Jag har också studerat hur palestinierna bor, och lagt märke till många oegentligheter. Jag har läst om hur israeliska bosättare genom olika incitament uppmanas, att flytta in och ta över de palestinska områdena.
Jag inser, att det här inte kan vara något annat än ett medvetet drag och en väletablerad statlig strategi, för att ändra den traditionella befolkningsbalansen, så att judarna blir fler än araberna.
Den demografiska verkligheten visar nämligen, att de palestinska kvinnorna i genomsnitt föder fler barn än de israeliska.
Shereen Nammari, en av våra medarbetare i Palestina, berättade för mig nu när jag senast var nere i Palestina, om sitt boende. Hon bor tillsammans med sin familj i ett hus, som hon ärvt av en farbror till henne.
Huset är gammalt och har funnits här i Jerusalem både innan den gröna linjens tillkomst 1949 och ockupationen.
Som det nu är, så har hon sitt kök och sitt sovrum på den israeliska sidan av Jerusalem.
Medan resten av huset ligger på konfiskerad mark på den östra sidan av staden. Hon berättade att när israelerna kommer så får de hålla sig i köket och sovrummet, för då är de lagenliga. Hur galet är inte det här samhället?
ID-kort för grannbesök
En annan släkting till Shereen bor också i den israeliska delen, medan dennes granne två meter vid sidan av, bor på Västbanken. Endast ett litet klent staket skiljer dem åt. Gränsen syns inte, men finns ändå. Och den ställer till problem.
För tänk om palestinierna skulle få för sig att hoppa över staketet och besöka grannen.
Då, hemska tanke, de stackarna har ju inte rätt ID-kort, bara Västbanks-ID och får inte besöka Jerusalem, så där helt apropå.
Först måste man ansöka om tillstånd för att få lämna Västbanken hos någon myndighet, och innan det beviljas, har man kanske glömt vilket ärende man hade till grannen. Herregud!