Bäste Lennart Lindgren,
Räcker det med att be om förlåtelse för oförmågan att tacka nej till ett tveksamt hyresbidrag för en partiledare, som i sitt inledningstal till sina väljare betonar inget annat än barnfattigdom, barnfattigdom?
Varför kunde Håkan Juholt inte av ren ideologisk övertygelse omgående säga nej till pengar, på samma sätt som centerpartiledaren Annie Lööf gjorde när hon blev sambo och av riksdagsförvaltningen ställdes inför samma fakta om hyresersättningen.
Hon valde halva ersättningen. Den frågan borde du ställt dig, Lennart Lindgren, och inte snabbt slunga ut: " Bestämmelserna var påtagligt oklara. Alltså borde riksdagens administrativa ledning kritiseras." (GT den 18 okt)
Så löste du för din del frågan, och därefter skulle medierna rätta sig, annars ägnar sig medierna enligt din uppfattning åt orättfärdig kampanjjournalistik. Men kan en fråga se annorlunda ut från ett annat håll och belysas på flera sätt?
Om du accepterar att reglerna är otydliga, som för Annie Lööf omgående blev tydliga, så svarar jag med: att så länge Juholt är otydlig, blir han inte trovärdig och då får han finna sig i att drevet fortsätter.
Drevet går inte mot" en enskild person" som du påstår i GT 21 okt. Drevet som har gått, gick mot en offentlig person. Det är den journalistiska skillnaden. Drevet går mot en partiledare, någon, som av sina väljare förväntas återta makten, och därför bör gå före med ett moraliskt ansvar och gott omdöme.Otydlighet skapar fortsatt drev och det får man lov att säga ja till. Om inte journalister fortsatt att gräva kring Carl Bildts roll i Lundins Oil, skulle vi inte fått den nu framkomna bilden av företagets olika bolags närvaro i Etiopien eller en framtoning av en utrikesminister som slirar på sanningen.
I övrigt så hälsar jag för min del den myckna journalistik som förevarit kring arabvåren välkommen, alla dessa reportage från upprorsländer som fyllt medier under året.
Den journalistik, som utövats, har inte tvekat att tala för förtryckta och ge oss en bild om vad som inryms under diktaturer av just fattigdom och kvinnoförtryck.
Just nu sitter två journalister på de anklagades bänk i Addis Abeba för att de ville skildra uppror i en kväst landsdel i Etiopien. Granskande journalistik är nödvändig i alla samhällen också i Sverige. Den håller snarare det demokratiska arbetet vid liv.