Granskarnas ansvar
Vad driver Lena Mellin och Aftonbladet? Foto: Mats Andersson / SCANPIX
Foto: Mats Andersson / SCANPIX /
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Därför blir det intressant att se vad konsekvenserna av Aftonbladets högst tvivelaktiga agerande i anslutning till den så kallade Littorinaffären blir.
De anklagelser som riktas mot tidningen är allvarliga, men allvarligast är det fumliga sätt på vilket tidningen väljer att bemöta dem.
Vid upprepade tillfällen har tidningens ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin, som till vardags är politisk reporter på samma tidning, hävdat att man hade avstått från publicering om Littorin nekat till uppgifterna om det påstådda sexköpet.
Nu framkommer att såväl Littorins som Reinfeldts presschefer erbjöd Aftonbladet skriftliga dementier kvällen före publiceringen. Precis som i sakfrågan uppstår nu en "ord mot ord"- situation. Samtidigt har den 30-åriga "Anna" fortfarande besparats all form av öppen granskning. Är detta god journalistik?
Knappast. Istället är det ett häpnadsväckande exempel på en aktör i en maktsfär som tappat greppet om all etik. Det är svårt att hitta en annan förklaring än den uppenbara: Aftonbladet har i frustrationen över de rödgrönas sviktande opinionssiffror gripit efter halmstrån. Halmstrån som förhoppningsvis snart brister
Media ska granska, ställa obekväma frågor och redogöra för svaren den får. Det är dock inte på något vis detsamma som att agera åklagare, domare och partikampanjare på samma gång.
Den 11 juli spekulerar Eva Franchell i Aftonbladet om Reinfeldt "drabbats av moralångest inför misstanken att en sexköpare och brottsling suttit i regeringen i nästan fyra år"
Dagen därpå skriver Helle Klein att det är "en sjaskig historia om ännu en av maktens män som ägnat sig åt sexköp" Fortfarande saknas polisanmälan, förundersökning, åtal och dom. Men det kanske saknar relevans för Aftonbladets bödlar?.
Enligt en ny studie från Göteborgs universitet har skandaler liten betydelse för utgången i val och för förtroendet för politikerna. Om inget ytterligare inträffar är det därför sannolikt att historien sjunker undan och att valrörelsen åter kan börja domineras av det som den borde handla om de politiska alternativen.
Aftonbladets agerande är oavsett vad som händer framöver förkastligt. Förhoppnings kommer det att anmälas varpå en riktig prövning måste komma till stånd. Därefter behövs, som Sven Otto Littorin påpekade i tisdagens intervju i DN, en seriös och saklig diskussion om vilket klimat vi vill ha i Sverige.
Behovet av ett samtal kring ansvar, makt och medias roll kan inte längre vänta. Ett samhälle som styrs av gränslösa människor utan privatliv, personliga problem och mänskliga svagheter är ett samhälle som nog få vill leva i.
För att återfå någon slags trovärdighet bör Aftonbladet nu lägga korten på bordet och redogöra för de verkliga intentionerna bakom publiceringen. Men det måste också komma fram hur "granskningen" före publiceringen av "Annas" uppgifter genomfördes och vad som talar för att hennes uppgifter är så trovärdiga. Annars riskerar historien att slå hårdast mot "granskarna" själva.