Det är mycket man inte förstår. Just nu förstår jag inte Gunnar Öberg som måste tillrättavisa mig för att jag skrev att krisen slår minst i de länder där den offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten (BNP) är störst.
Det är inte så enkelt, säger Öberg och påpekar att de grekiska statsutgifternas andel av BNP har överstigit Tysklands. Vem har sagt att det är enkelt.
Vad som kan konstateras är att "välfärdstater" som har stor social sektor och höga skyddsnät med täta maskor (eller tätare än andra) har klarat krisen bäst.
Inte en isolerad grekisk kris
Den grekiska statsskulden var låg och stabil fram till 2007 när den internationella finanskrisen slår till. Grekiska banker hade spekulerat på samma sätt som andra banker i Europa och skaffat sig stora skulder.
När den amerikanska finansbubblan sprack löste den grekiska staten ut bankerna. Skulderna "socialiserades". Detta handlar inte om en isolerad grekisk kris utan om en kris som är följd av att Europas regeringar tagit över det privata bankkapitalets skuldberg, för att i sin tur försöka vältra över kostnaderna på vanligt folk genom otaliga åtstramningspaket. I Grekland handlar det nu inte längre om recession utan om depression. 30 procent har hamnat under fattigdomsstrecket, 22 procent är arbetslösa (48 procent av de unga). 20 000 hemlösa i Aten.
De så kallade räddningspaketen har i fyra år bara inneburit fortsatt ekonomisk tillbakagång och sjunkande BNP.
Överklassens skatteflykt
Ska grekerna betala bankräddning och överklassens skatteflykt genom arbetslöshet, lägre löner, högre pensionsålder och sänkta pensioner? Menar Gunnar Öberg verkligen det?
Bakom krisen i Europa finner vi tyska politiker och företagsledare som kräver allt större uppoffringar av "lata" sydeuropéer. Grekland måste till exempel fortsätta att importera tyskt krigsmaterial för miljardbelopp. ILO:s statistik över arbetade timmar per vecka och år visar att Grekland ligger i topp i EU tillsammans med de baltiska staterna
Det tyska exportöverskottet i varuhandeln är enormt och går till 70 procent till resten av EU. Det motsvaras av ett lika stort importunderskott därifrån.
I samarbete med den fackliga byråkratin har de tyska företagen lyckats hålla tillbaka lönekostnaderna inom exportindustrin och på tio år skapat den grundläggande obalans som nu plågar hela EU.
Grekland må gå under
Det blir allt tydligare att det inte längre är i Bryssel som besluten tas. Det är de tyska ledarna och klicken runt Sarkozy som styr, tillsammans med europeiska centralbanken och internationella valutafonden. Tillsammans har de föresatt sig att hålla de privata bankerna skadeslösa. Grekland må gå under.
Gunnar Öberg kan i sammanhanget notera att Europas makthavare inte längre är intresserade av några samförståndslösningar. Det är en kapplöpning mellan vargar som pågår.