Det är skillnad på skit och pannkaka. Rätt nyligen lärde vi oss den skillnaden, särskilt när det gäller vårt avfall. Förr gick allt till ständigt växande soptippar. Jag har varit med och kastat ett uttjänt kylskåp utför slänten på Visbytippen.
Sen kom producentansvaret. Den som producerar en vara skall också ta ansvar för den efter att den tjänat ut. Den stora mängden handlar om förpackningar. Allting förpackas numera.
Tidskrifter ligger i en plastpåse, ansjovisburken i en extra pappkartong. Så vi har fått FTI, förpacknings- och tidningsinsamlingen. När vi köper en vara betalar vi något öre för att FTI skall ta hand om förpackningen. Det skall alltså vara självfinansierat.
Saknar grindhämtningen
På Gotland har det fungerat utmärkt i många år. Kommunens sopbilar har gjort särskilda turer runt om på ön och samlat in tidningar, plast-, metall- och pappersförpackningar.
FTI har betalat för det. Men så vägrade man betala vad det faktiskt kostar. Bertil Klintbom har jobbat hårt med dessa förhandlingar, tills nämnden måste ge upp och låta FTI ta hand om insamlingen själv.
Där är vi nu. Jag skulle tro att de flesta gotlänningar saknar möjligheten att hemma vid grinden bli av med alla förpackningar som snabbt samlas. Nu skall var och en köra själv till ett hämtställe. Mer körande, problem för folk som inte har bil. Nej, det är en mycket sämre modell än den vi hade. Även om centerkvinnorna i Öja gillar den.
Fler än vi är missnöjda med FTI. De flesta kommuner har haft den här nyordningen mycket längre än vi. Det är lätt att se nackdelarna. Många bryr sig inte om att köra iväg med sitt avfall, precis som många inte gitter ta med sig tomma förpackningar efter en picknick i naturen.
Får betala två gånger
Fastighetsägare måste ta hand om hyresgästernas avfall. Kostnaden läggs naturligtvis på hyran. Kommunen får samla in dumpat avfall, vilket vi alla får betala på skatten. Vi får helt enkelt betala två gånger för våra förpackningar.
Tanken var att med producentansvaret skulle mängden förpackningar minska. Tvärtom har den mellan 1994 och 2006 ökat med 75 procent.
Det kallas "tillväxt" och anses av somliga vara bra. Nu måste Miljödepartementet ta tag i det här. FTI skall ta ut av producenterna vad hela hanteringen kostar. Sen skall de ordna insamlingssystem som fungerar utan extra kostnader för konsumenterna.
En helt annan sak är att många har svårt att skilja på "sopor" och "återvinningsmaterial". Soporna har kommunen monopol på att ta hand om. Regelbundet kommer insändare från folk som anser att de inte skall betala något för sophantering eftersom de inte lämnar något till sopbilen.
Alla måste betala grundavgift
Tydligen bränner de utslitna skor och trasiga plasthinkar i värmepannan. Den senaste insändaren berättade dock själv vad han betalar för. "Vi diskar plastförpackningar och klipper sönder metallburkar. Sen kör vi till återvinningscentralen". Hans 1 600 kronor om året går just till att bygga, hålla igång och ha personal där.
Renhållning skall inte finansieras med skattepengar. Det är rimligt att var och en själv betalar för det avfall han lämnar efter sig. Alla hushåll producerar en viss mängd avfall som man inte själv kan ta hand om.
Alla måste vara med och betala en grundavgift. För det man lämnar i sina tunnor betalar man per kilo. Lite kan man minska sina kostnader för förpackningar, om man undviker att köpa varor som är onödigt inslagna. Det är den lilla valfrihet vi har på avfallsmarknaden.