Lommaborna kan skatta sig lyckliga. Solna- och Sundbybergsborna likaså. De kommunerna har nämligen bäst förutsättningar i landet att klara av välfärden i framtiden, enligt en prognos från Statistiska Centralbyrån och SEB.
När 40-talisterna börjar gå i pension kommer också kommunernas så kallade försörjningsbörda att öka. I Lomma, Solna och Sundbyberg är den just nu som lägst: varje arbetande person försörjer en till. I och med att de kommunerna förväntas växa och dra till sig många unga kommer förutsättningarna att fortsätta vara gynnsamma inom de närmaste tjugo åren.
Besvärligare blir det på landsbygden, särskilt i delar av Skåne, Värmland och Norrlands inland. I omkring hälften av Sveriges kommuner förväntas försörjningsbördan bli problematisk. Och i ett dussin kommuner, bland andra Borgholm, Simrishamn, Gullspång och Haparanda, förväntas försörjningsbördan bli extremt stor: varje arbetande person ska försörja minst tre andra.
Skälet är, lite förenklat, att svenskarna är friskare och lever allt längre. Det är i grunden en positiv utveckling. Kruxet är att den ökade andelen äldre också leder till en större efterfrågan på välfärdstjänster.
Höjda skatter föreslås ibland som en lösning - men det är ingen bra utväg. Enligt en beräkning som gjorts av Sveriges Kommuner och Landsting blir det nödvändigt att höja skatten med 13 procent till år 2035 om svenskarna vill fortsätta att utnyttja och finansiera välfärden på samma sätt som i dag. Den genomsnittliga skatten skulle i så fall landa på orimligt höga 44 procent.
Även med ett ökat skatteuttag kommer kommunerna att behöva förlita sig på andra lösningar. Större individuellt ansvar är en möjlighet. Det behövs en ständig debatt om gränserna för det offentliga åtagandet.
Till viss del kan man hoppas på förbättrad produktivitet. Även om exempelvis äldrevården är personalintensiv finns alltid möjligheter öka effektiviteten och att lära av goda exempel. Regeringen skulle kunna inrätta en bonus till kommunerna som höjer produktiviteten i välfärdstjänsterna - i stil med kömiljarden, som nu går till landsting som kortar vårdköerna.
Fler måste uppmuntras att arbeta mer och längre. Utmaningen ligger både i att få in unga i arbetslivet och i att se till att äldre som kan och orkar får arbeta kvar efter 65 års ålder. Ökad arbetskraftsinvandring och åtgärder som gör att nyanlända kommer i arbete fortare krävs också.
Men alla dessa åtgärder väger lätt om man inte samtidigt ser till att det finns människor som vill arbeta i exempelvis äldreomsorgen - och på de platser deras arbetsinsatser behövs allra mest, det vill säga i glesbygden.
Det är nog många kommunalråd som drömmer om en ny grön våg, full av barnfamiljer som vallfärdar ut till landsbygden. Den stora urbaniseringstrenden lär inte vändas i ett trollslag. Men med bättre infrastruktur och snabbare tågförbindelser skulle fler kunna få upp ögonen för fördelarna med ett liv på landet.