Verkligheten ser olika ut om man tittar på den från olika håll. Den är så mångsidig att ingen klarar riktigt att greppa den från alla håll.
Under Almedalsveckan lyssnade jag på Miljöpartiets ekonomiska seminarium under onsdagen och Socialdemokraternas ekonomiska seminarium på torsdagen. Lever de verkligen i samma värld?
Hos Miljöpartisterna handlade det om klimatförändringen. För att bli trovärdigt i talet om klimatomställning måste partiet utveckla en grön ekonomi. Just ekonomin är ett område som tillhör tillväxtapostlarna.
En global utmaning
Hela det västerländska systemet bygger på ständigt ökat utnyttjande av jordens resurser. Minsta minskning av konsumtionen leder till fattigdom och elände. Går det att bryta? Kan vi, allihop på jorden, leva ett bra liv utan att tära på kapitalet, jordens begränsade råvarutillgångar?
Grön ekonomi är en global utmaning. Vi måste inse att vi är en del av den rika värld, som tar till oss alldeles för mycket.
Man har kritiserat Kina som vägrade skriva på avtal om minskade utsläpp av koldioxid. Men Kina släpper ut mycket mindre växthusgaser än vi per person. Just nu förstörs stora jordbruksarealer i Kina och Afrika, av flerårig torka på somliga håll och väldiga översvämningar på andra. Det här kräver en teknisk revolution och stora statliga investeringar i hållbar teknik. Det räcker inte att några av oss köper miljöbil och sorterar sina sopor.
Storstädernas tillväxt
Hos Socialdemokraterna drömmer man om "Urban tillväxtpolitik för kunskapsbaserad ekonomi". Det är i storstäderna utvecklingen sker. Sverige har tre tillväxtzoner, Stockholm, Göteborg och Malmö. De måste bara bli mycket större.
Särskilt gränsregionen Öresund skall utvecklas mycket. Tio miljoner invånare bör kunna leva och arbeta i Skåne och på Själland. En fast förbindelse till tänker man sig.
Till såna här tillväxtområden dras begåvningar från hela världen. Här sker kunskapsutvecklingen. Malin Persson från Volvo Technology talar om de stora utvecklingsmöjligheterna för bilindustrin.
Det handlar om IT-baserade jobb. Man kan bo runt om i Skåne och pendla till jobbet. Själva produktionen sker ju i låglöneländer. Här nämns ingenting om knappa resurser, inga miljöproblem stör tillväxten. Man funderar inte på var maten skall odlas till alla dessa teknologer. Visserligen nämns problemet med storstädernas stora invandrarområden med hög arbetslöshet. Men de skall ju dras med i utvecklingen, det handlar bara om mer kunskap, mer utbildning. För alla de begåvningar som dras hit måste man naturligtvis sänka skatten.
Visst är det två, helt olika, samhällsmodeller som möts här. Den ena är den "amerikanska" modellen. Den har visat sig mycket framgångsrik.
USA har dragit till sig begåvningar från hela världen. Nobelpristagare i naturvetenskapliga ämnen bor och arbetar vanligen där. De besväras inte av höga skatter. De lever sitt mycket bekväma och mycket resurskrävande liv. Just nu vägrar de avstå det minsta för att minska landets enorma skuldbörda.
Förändring av livsstilen
Ett enklare liv, det låter inte särskilt lockande. Familjer har gjort kontrollerade försök att verkligen minska sina utsläpp av växthusgaser. Det visar sig att det kräver en förändring av livsstilen som inte är bekväm.
I det korta perspektivet vinner nog den fler väljare som lovar tillväxt, högre löner och mer konsumtion.
Språkröret Gustaf Fridolin sa: "Vi löser inte problemen nu. Syftet är bara att bli förvirrad på ett lite högre plan."
Så får man väl fundera på vilken värld man vill leva i.