Gud bidar sin tid, ateister slipar knivar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För även om religionens grepp om samhället tycks ha växt sig starkare i stora delar av världen under de senaste åren (katolska kyrkan växer snabbt och har idag över en miljard anhängare), fortsätter Europa att sekulariseras, i synnerhet de protestantiska länderna.
Och vad gäller religionens påstådda betydelse i amerikansk politik bör man ha i åtanke att det är stor skillnad mellan att verka som politiker utifrån religiöst inspirerade värderingar (det gör många svenska politiker också) och att fatta beslut mot bakgrund av gudomliga uppenbarelser. Som amerikansk politiker är det viktigt att framstå som Gudsfruktig helt enkelt därför att det är en moralisk kvalitetsstämpel.
Däremot verkar förståelsen - och intresset - för religiösa uttryck att växa, också i Europa. Kanske i takt med att den västerländska kulturen liksom tömts på sitt positiva innehåll, för att snart endast omfatta idén om individens negativa frihet - friheten att lämnas ifred.
Bakgrunden till den strida ström av religiös och antireligiös litteratur som sköljt över oss de senaste åren är dock ett ateistiskt snarare än ett religiöst uppvaknande, insikten hos en handfull högljudda intellektuella och journalister, som Christopher Hitchens i USA, Richard Dawkins i England och Christer Sturmark i Sverige, att det religiösa betraktelsesättet inte är helt utrotad. Att "upplysningsprojektet" inte är fullbordat, trots att deras likar upprepat sina argument i mer än två hundra år (för det är i grunden samma argument som återkommer än idag). Alltså, uppvaknandet skedde tack vare en kalldusch.
Därav nyateisternas frustrerade, nästan aggressiva tonfall. Hur många böcker de än skriver, hur ihärdigt de än upprepar sitt mantra, hur övertygande de än vederlägger varje förment vetenskapligt bevis för Guds existens, hur minutiöst de än smular sönder kreationisternas teser, så fortsätter religionens knoppar att blomma, år efter år. Det är en planta som aldrig dör, eftersom dess rötter är djupt förankrade i den mänskliga naturen. Som Roger Scruton skriver: Vi behöver religion eftersom det finns frågor vetenskapen inte kan besvara. Som frågan - inte hur det kan komma sig att vi existerar - utan varför.