Guilt by association (engelska, ’klander genom association’) är en vanlig typ av argumentationsfel, som begås då en part påpekar en likhet mellan motpartens åsikter och ett referensobjekt (som är klandervärt) och därmed antyder att motpartens åsikter i andra frågor är klandervärda. Exempel: "Hitler var vegetarian. Hitler var ond. Därför är alla vegetarianer onda."
Eva Bofride anklagar mig för att använda strategin guilt by association när jag anklagar bland andra hennes vikarie Marcus Persson för att hysa Tea Party-tankar. Men det är inte guilt by association jag använt. Det är inte de borgerliga debattörernas åsikter i andra frågor jag använder för att koppla ihop dem med Tea Party-rörelsen, utan deras uttalade stöd till nämnda rörelse och deras närmande i just skattepolitiken, som jag tycker är obehagligt. Mot den galenskapen håller jag gärna gemensam front med så många som möjligt, men det är tyvärr inte jag som antyder att det finns åsiktsöverensstämmelse mellan borgerliga debattörer och Tea Party-rörelsen i skattefrågorna. Det är de själva.
Tänk om knäppskallarna har rätt, frågade Mats Linder retoriskt. Nej, det har de inte, svarade jag, och det är ju skönt att Bofride håller med mig.
För övrigt vill jag säga att grisen på bilden på Gotlänningens ledarsida som Bofride kallat "glad gris" inte alls är glad. Det är en gris som uppvisar stereotypt beteende, en beteendestörning i form av gallerbitning, vilket uppstår när en stressad gris inte får utföra sitt naturliga bökande födosöksbeteende. Detta kan inträffa när grisar hålls inne i box, som i princip samtliga grisar på Gotland gör.