Guldklocka eller CV-granskning?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen kritiserades hårt för sin utnämningspolitik. De verbala smällarna kom från den dåvarande oppositionen. År av socialdemokratiskt styre hade skapat en allmän syn på tillsättningen av offentliga toppjobb som en inre partiangelägenhet. Offentliga uppdrag delades ut som guldklockor. Den offentliga förvaltningen förtjänar ett bättre styre än så.
Det finns visserligen inget som per automatik säger att politiker inte kan vara utmärkta diplomater eller verkställande direktörer i statliga bolag. Det kontaktnät och de kunskaper som förvärvas under en politisk karriär ska inte förringas. Men regeringens roll är inte att vara karriärcoacher åt rikspolitiker som inte blivit återvalda.
De flesta förlorar på ett system där kompisar i regeringen är en större merit än reell kompetens. Medborgarna får inte de bästa personerna på offentliga poster. Kompetenta personer förbises, de som får jobb de faktiskt är kompetenta för misstänkliggörs. De enda som vann på den tidigare regeringens utnämningspolitik var möjligen de som faktiskt inte var rätt person på rätt plats.
Så hur blev det med regeringens nästan-löfte att tjänster skulle tillsättas opartiskt och öppet? Inledningsvis gick det skakigt. Trotjänare inom moderaterna fick poster i nästan lika stor omfattning som socialdemokrater fick tidigare. Sedan har det blivit lite bättre. Andelen kvinnliga chefer har ökat. Vissa anställningsförfaranden har varit öppna - men långt ifrån alla. Om ett jobb ska utlysas eller tillsättas utan öppet anställningsförfarande bestämmer regeringen från fall till fall. Några tydliga riktlinjer för när en tjänst ska utannonseras verkar inte finnas. Det är dessutom oklart hur många kandidater som regeringen skulle ha missat utan ett öppet ansökningsförfarande.
Till posten som generaldirektör på Svenska institutet inkom 50 ansökningar. Det är förstås ett strålande resultat och däribland fanns säkert många riktigt bra kandidater. Annika Rembe som senare tillsattes var dock ingen oväntad kandidat. Hon har varit ansvarig för det svenska deltagandet i världsutställningen i Shanghai, en post hon fick av regeringen. Hon torde redan ha funnits under regeringens radar.
Utnämningar var krångligare än Alliansen trodde. Det går åt rätt håll - men lite mer eftertänksamhet och tydligare riktlinjer skulle inte skada.