Varför är Sveriges ekonomi i ett mycket gott skick jämfört med de flesta andra Europeiska länder? En viktig del av svaret är en strikt budgetdisciplin. Det kräver i sin tur att politikerna vågar presentera en återhållsam utgiftspolitik för väljarna.
Under måndagen och tisdagen är Sverige och den internationella valutafonden (IMF) värdar för en konferens om budgetsanering och finanspolitiska budgetramar. Finansminister Anders Borg hade äran att hålla inledningsanförandet och passade på att poängtera att Sveriges goda ekonomiska ställning nu, efter flera internationella krisår, till stor del grundar sig på strikta budgetregler.
I Sverige tillämpar vi ett överskottsmål innebärande att statens budget ska ge ett överskott om en procent per år i snitt över konjunkturcykel. Det innebär att regeringen inte kan lägga en underfinansierad budget. Det råder, som tur är, en bred enighet i Riksdagen om principerna för budgetramarna. Med ett framträdande undantag - Vänsterpartiet. Partiledaren Jonas Sjöstedt och den ekonomiskpolitiska talespersonen Ulla Andersson har inte gjort någon hemlighet av att de inte tar så hårt på budgetdisciplin.
Det gör inte heller vinnaren i det franska presidentvalet, François Hollande, som har visat att man lyckosamt kan gå till val på en expansiv finanspolitik och ses nu som ett föredöme för vänstern i Europa.
Det återstår att se om Hollande kommer att ha råd med den politik han gått till val på. Han har bland annat lovat att öka det offentliga utgifterna med i storleksordningen 200 miljarder kronor i ett läge där IMF, med Frankrikes förra finansminister Christine Lagarde som högsta chef, rekommenderar Frankrike att spara 150 miljarder kronor. Som extra valfläsk har Hollande även kastat in ett löfte om sänkt pensionsålder - från 62 till 60 år.
Om man verkligen vill göra något åt sysselsättningen på lång sikt är det fel väg att gå. Förutsättningarna för företagande och nya jobb förbättras inte av att statens finanser utarmas. Tvärtom ökar kostnaderna för landets upplåning och förtroendet för landets långsiktiga ekonomiska stabilitet. Hittills har hög nationell skuldsättning inte ansetts vara av godo när ett lands ekonomiska utsikter bedöms.
Att som Hollande föreslå att mjuka upp EU:s finanspakt är inte ägnat att stärka förtroendet för varken Frankrikes eller Europas utsikter för en ekonomisk återhämtning. Det återstår att se vad Hollande kan göra i praktiken eftersom även han måste anpassa sig till den ekonomiska verkligheten. Anders Borg har ju lyft fram hans pragmatism som en tillgång för både Frankrike och Europa. Idédebatten om huruvida ett land ska hålla en strikt finansdisciplin eller låna för att spendera kommer med all säkerhet att bölja fram och åter under en lång tid framöver.
Politikerna måste sluta att köpa röster av sina väljare med alla medborgares lånade pengar. Om det finanspolitiska lättsinnet inte upphör kommer även EU:s skötsamma länder att drabbas i ökad utsträckning.