Hälsofascismen sprider sig
Jag hörde ett obehagligt program på radion i onsdagskväll. Det var reprisen av Studio Ett från eftermiddagens sändning i P1.
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Trenden att A-människor ska premieras och vi andra med lite småskavanker och som inte passar in i mallen ska straffas eller drabbas hårdare av avgifter och kontroller börjar bli allt mer synbar.
Det finns en klar gräns för hur mycket en arbetsgivare har med att göra vad en anställd sysslar med på sin fritid eller i sitt privatliv. Så länge den anställde är lojal med sin arbetsgivare, sköter sitt arbete och följer våra lagar då har varken företag, stat eller kommun med att göra hur han eller hon lever.
Ett system där företaget kontinuerligt hälso- och träningstestar anställda för att kunna erbjuda dem en högre lön i form av bonus kränker den enskildes integritet. Så länge man sköter sitt arbete och gör de arbetsuppgifter man har betalt för ska företaget vara nöjt.
Det finns undantag där den anställda personalen måste såväl testas fysiskt som hälsokontrolleras med jämna mellanrum. Jag tänker då på yrken som kräver fysisk styrka, till exempel räddningspersonal, och på yrken inom livsmedelsbranschen, läkemedelbranschen, piloter, yrkeschaufförer, processkötare etc. Men övriga arbeten där har arbetsgivaren inte med att göra hur den anställde tillbringar sin fritid eller vilka medicinska värden han eller hon har.
Finns det anledning att ställa de mer personliga frågorna om den anställde inte sköter sitt arbete eller orkar med det så måste det givetvis göras. Men så länge den anställde sköter sitt arbete på ett fullgott sätt ska företagen hålla tassarna borta.
Givetvis är det bra och mycket tacksamt om våra arbetsplatser öppnar upp för möjligheterna till en varierad och individanpassad friskvård. Men därifrån till att hålla full koll på den anställdes träningsresultat och medicinska värden är det ett långt steg att gå. Och gör man det har man gått över gränsen.
Som anställd säljer jag min arbetskraft. Jag säljer inte min kropp, min själ eller min integritet. Och det är något arbetsgivaren måste acceptera.
Nu tror jag inte detta behov eller önskan till full kontroll är något större problem på mindre och mellanstora företag. Där finns det oftast ett annat förhållande mellan den anställda personalen och företagsledningen. Avståndet mellan ledningen och de anställda är inte lika stort som i ett storföretag.
Att kräva in hälsorapporter och fysiska testresultat från människor man kanske känt största delen av sitt liv är ingen drömsituation för någon chef eller företagsägare. Det är pinsamt, det är besvärande och det känns kränkande. Det är en tanke eller en metod man avvisar.
För att återgå till programmet Studio Ett. En inbjuden hälsoguru, tydligen grundaren av "Friskis & Svettis", menade på fullt allvar att människor som "håller sig friska" ska belönas med extra pengar. Människor som har en sund livsstil ska belönas...
"Håller sig friska". Hur lätt är det? Hur mycket kan vi styra detta själva? Vi träffar andra människor i många olika sammanhang där vi kan smittas. Och hur är det för alla småbarnsföräldrar? Det är lättare sagt än gjort att "hålla sig frisk".
Tyvärr är denne hälsoguru inte ensam om sina uppfattningar. Det finns fler som går i samma spår och som dessutom utvecklar rent extrema uppfattningar.
Vi har försäkringsbolag i Sverige som helst bara vill ha med A-människor att göra. Människor som "håller sig friska" , passar in på en idealbild av hur en människa ska se ut och som man därför har en minimal risk att betala ut försäkringspengar till.
Inställningen på företag som belönar de "som håller sig friska", försäkringsbolag som bara vill ha A-människor öppnar för än otrevligare tankegångar och för ett samhällsklimat som inte kan beskrivas som mänskligt.
Vi närmar oss på ett mycket farligt sätt en fascistisk människosyn där endast den starke har rätt att existera. Svaga och undermåliga exemplar av mänskligheten torde göra sig själv en tjänst och helst utgå ur sortimentet.
I det kommunistiska Kina under kulturrevolutionen kontrollerades människor genom att myndigheterna hade full koll på deras medicinska värden. Kvinnornas menstruationsdagar protokollfördes och utvärderades. Det fanns inget privatliv. Det tillhörde staten. Lika illa är det om företagen utför samma kontroller. Det handlar om människovärde, om respekt och inte minst självrespekt.
Jag har tidigare mest på skämt varnat för faran med att hälsofascismen sprider sig. Efter att ha hört Studio Ett så kan jag konstatera att det inte längre är ett skämt. Det finns all anledning att varna för hälsofascismen innan vi har antagit den som normalstandard eller den upphöjts till lag.