Hälsotest på sjuk arbetsmarknad
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är egendomligt. Sedan jag var 19 år gammal har jag uteslutande haft privata arbetsgivare. Inte en enda av dessa har hälsotestat mig innan jag anställdes. Visst har jag erbjudits hälsotester. Men det har varit efter anställning, som en del av personalvården.
Att sjukskrivningstalen är mycket högre i offentlig sektor än i privat beror inte på de anställdas hälsotillstånd när de anställs. Sjuktalen beror av allt att döma på hur de anställda mår av att jobba i verksamheten. Om man vill åstadkomma en förändring så krävs det helt andra insatser än att förändra rekryteringen.
Därmed inte sagt att jag inte tycker att arbetsgivaren har all rätt i världen att faktiskt göra hälsokontroller innan de anställer. Att anställa en person är ett stort åtagande i Sverige. Bland annat lagen om anställningsskydd (Las) gör att systemen är riggade så att anställningar egentligen är tänkta att vara ett helt arbetsliv. Det är ett stort ansvar arbetsgivaren tvingas ta på sig. Är det i så fall inte rimligt att arbetsgivaren har möjligheter att ta reda på vem det är man sluter ett så långtgående kontrakt med?
Jan Rehn, ombudsman på Kommunal Gotland, oroar sig över att arbetssökande som är fullt arbetsföra, men har diabetes eller hjärtproblem, väljs bort.
Jag delar hans oro. Men jag är också beredd att dra slutsatserna om vad detta beror på.
Så länge ett anställningsavtal i praktiken kan vara ett livstidskontrakt, så länge kommer också arbetsgivarna att anställa med stor urskiljning och försiktighet. En rörligare arbetsmarknad skulle också vara en friare och öppnare arbetsmarknad, där fler skulle få tillträde lättare. Det är uppenbart att många företag och institutioner i dag bemannar sina organisationer minimalt, och i hög grad köper in externa tjänster och anlitar människor för korta projekt. På så sätt skapar de utrymme för flexibilitet.
En arbetsmarknad som utformats för största möjliga trygghet har i själva verket skapat otrygghet. Den största tryggheten får man egentligen av att veta att det är lätt att skaffa sig ett nytt jobb, om man har oturen att bli av med det gamla.