Den 18 september uppmärksammades att det var 50 år sedan Dag Hammarskjöld omkom i en flygolycka i Kongo. Han var då FN:s generalsekreterare på väg att mäkla fred i en oroshärd.
På Gotland genomfördes en värdig minneshögtid i Sankta Maria domkyrka. Domprost Mats Hermansson talade om Livsresan, Gärningen och Människan Dag Hammarskjöld.
Domkyrkoorganist Claes Holmgren interfolierade med stycken av Bach. Bach som Hammarskjöld lyssnade till då han hade svåra beslut framför sig. Kanske hade han lyssnat till något av de stycken som gavs under minneshögtiden innan han gav sig ut på sin sista resa.
Brinnande intresse för naturen
För många har nog dagen då Hammarskjöld omkom etsat sig fast. Kanske inte lika starkt som när Kennedy och Palme mördades.
För egen del kommer jag mest ihåg att jag i julklapp det året av mina föräldrar fick den postumt utgivna boken "Från Sarek till Haväng". En samling artiklar ur Svenska Turistföreningens publikationer.
Hammarskjöld hade ett brinnande intresse för naturen, särskilt floran, och det svenska landskapet. Han var under många år ledamot i styrelsen och fram till 1953, då han blev FN:s generalsekreterare, dess vice ordförande. När jag just påbörjat universitetsstudier i botanik tyckte nog mina stolta föräldrar att denna bok kunde passa. Mycken värme strömmar genom mig när jag nu åter öppnar boken.
Blev planet nedskjutet?
Än idag spekuleras om planet blev nedskjutet eller utsattes för sabotage. Fredsresan var riskfylld, då han skulle försöka tala ledaren Tshombe i utbrytarprovinsen Katanga till rätta.
Den nära medarbetaren Sture Linnér satt med i flygplanet. Men just innan planet skulle lyfta bad Hammarskjöld Linnér att stiga av.
Han tyckte att Linnér behövdes i Leopoldville där läget var labilt. Några timmar senare var Hammarskjöld död och Linnér fick ensam arbeta med krisen i Kongo. Är det ödet eller en okänd hand som styr våra liv?
I ett av kapitlen i boken skriver Hammarskjöld om nationalismen som måste mötas med internationalism, präglad av medvetandet om allt som förenar människor och nationer, oavsett ras, historia, ideologi eller ekonomiska villkor.
Och han citerar en dikt av Heidenstam: "Kring halva jorden jag letat har, en punkt, som jag vackrast fick kalla. Så vackra voro de alla, att ingen vackrare var."
Samtidigt vet vi att den svenska fjällvärlden var honom allra kärast. Där kunde han under långa vandringar koppla av och meditera. Hammarskjöld som tänkte och grubblade mycket över livet och tillvaron.
Initiativrik och handlingskraftig
Om detta kan man läsa i hans berömda bok "Vägmärken". Manuskriptet hittades efter hans död i lägenheten i New York, med en önskan om publicering. Det är dagboksanteckningar och tankar som börjar redan 1925 och slutar några veckor före flygkraschen i Ndola.
Här finner man denna tänkvärda haikudikt: "Bokslutet uppgjort. Intet binder mig. Allting väntar mig, beredd."
Döden fanns där framme, men först fick han verka som FN:s kanske främste generalsekreterare. Initiativrik och handlingskraftig. Fredsälskande