Hämnas eller förebygga brott?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag ifrågasätter faktiskt det goda syftet i en generell höjning av straffsatserna. Jag tror inte att det är lösningen. Jag vet att den nytillträdda regeringen, med Beatrice Ask i spetsen, har motsatt uppfattning i den här frågan.
Helt nyligen hade jag via min utbildning förmånen att få bevista en huvudförhandling i Gotlands tingsrätt. Under det besöket gladde jag mig åt en sak.
Fängelse skola för nya brott
Nämligen det att både åklagare och försvarsadvokat hade som främsta mål att genom de straffpåföljder som föreslogs vägleda svaranden mot ett icke-kriminellt liv.
Det är så jag vill att det svenska rättssystemet skall fungera. Utifrån förnuftet skall det främsta syftet vara att förebygga nya brott.
För vissa tyngre brott är det nödvändigt med fängelse. Detta för att helt enkelt skydda övriga medborgare från våldsverkare. Men, att generellt verka för strängare straff, så att fler hamnar i fängelse, det tror jag är helt fel väg att gå.
Fängelse är ju, som det brukar sägas, en skola för nya brott. Därför tror jag att fängelse i många fall bör undvikas.
Huvudsyftet måste förbli att hindra personen ifråga från att begå nya brott. I flera fall tror jag att detta bäst uppnås genom frivårdsåtgärder - till exempel fotboja eller samhällstjänst, där den dömde i kontakt med kriminalvården kan hitta en väg ut från såväl missbruk som övriga dåliga mönster.
Att straffa bort kriminalitet är ju uppenbarligen en återvändsgränd. De flesta som dömts till långa fängelsestraff blir återfallsförbrytare.
Antingen för att de efter tillräckligt många straff finner sig för väl tillrätta innanför fängelsets murar och inte klarar sig ute i samhället. Eller för att kunskaperna de förvärvar i fängelset blir alltför påtagliga.
Hjälps på rätt väg
Däremot uppvisar kriminalvårdens insatser i många fall positiva resultat, där den dömde hjälps på rätt väg och sedan blir en välfungerande individ.
I många avseenden tycks det från borgerligt håll snarare handla om att straffa för att få utlopp för sitt hämndbegär. Man vill verkligen trycka till den dömde.
I ett sunt samhälle bör syftet med en påföljd alltid vara att förebygga nya brott.
För mig känns talet om strängare straff från borgarnas sida som en flirt med det allmänna rättsmedvetandet. Ett rättsmedvetande som ofta agerar utifrån känsla, istället för förnuft. Självfallet vill du som anhörig eller offer att förövaren skall få sitt straff och påföljden bör således vara sträng.
Men, det måste också betänkas att förövaren skall avhjälpas från att utsätta andra för samma brott. Där kan kriminalvården göra en viktig insats.
Ett aktivt brottsförebyggande bör bland annat handla om att hålla den dömde ifrån kriminella miljöer. Fängelset kan knappast kallas en icke-kriminell miljö.
Ifråga om grov kvinnofridskränkning kan det snarare vara till gagn för såväl den dömde som offret om den dömde tillsammans med kriminalvården får genomgå behandling som syftar till att gå till botten med grunderna till kränkningen.
Hämd som odlar hat
Att låta den dömde sitta i fängelse och tillsammans med medfångar odla hat mot såväl kvinnan som samhället, kan inte vara en framkomlig väg. I den mån det går skall frivårdsåtgärder uppmuntras.
En generell höjning av straffsatserna för grova brott är ett slag i luften. Vi kan inte förebygga brott genom att på löpande band låsa in brottslingar utan övrig åtgärd.
Många brott kan förebyggas genom kriminalvården. Istället för högerpopulistiskt tal om att bura in våldsverkare.
På det viset förebygger vi inga brott på längre sikt. Då verkar vi främst utifrån hämndbegär. Så får inte ett sunt rättssystem fungera.