Vem minns inte vad denne gjorde morgonen efter den 28 februari 1986? Jag minns ännu hur jag slog på radion och ännu halvsovande hörde en lätt skärrad kommentator berätta att Olof Palme var död.
Jag minns hur upprörda mina föräldrar var samma dag och hur pappa genast såg en politisk konspiration bakom det hela, långt innan de allmänna spekulationerna hade börjat. Hur en tjejkompis helt ovetande ringde och undrade om vi kunde träffas. När jag upplyste henne om mordet föll hon nästan i gråt.
Vi skulle ha ett årsmöte i Fårö Socialdemokratiska förening den dagen och efter några förvirrade telefonsamtal beslöt vi att hålla enbart ett allmänt möte där även GT:s reporter deltog. Det var nog lika uppslitande för oss alla den dagen när Sverige blev av med sin politiska oskuld.
Stuga nära Sudersand
Olof Palme var som många vet sommarboende i många år på Fårö. Ända sedan 1950-talet hade han kommit till stugan med sin familj som han hyrde av familjen Norman.
Nästan ingen visste var den låg, fast det bara var några hundra meter från badstranden på Sudersand, där tusentals badgäster ovetande befann sig bara en kort bit från landets statsminister.
Fast jag bodde på Fårö och körde ut posten där i flera år visste inte ens jag exakt var stugan som Palme hyrde låg. Men Palme betraktades av fåröborna som man betraktade Bergman. Någon som behövde vara i fred. De som visste visade alltid fel väg eller sa sig inte veta var Palme bodde om någon frågade. Jag träffade inte Palme många gånger, han höll sig för det mesta diskret vid sin stuga. Den första gången satt jag i det provisoriska sommarkontoret på Sudersand.
Kön av turister som ville ta ut pengar och hämta paket var lång. Någon la en lapp framför mig och jag tittar pliktskyldigt på namnet, Olof Palme. Jag tittar förvånat upp och där står han framför mig, han som hade stått i kö som alla andra.
Ett ödmjukt sätt
En annan gång stod jag och en tjej vid Carlssons kiosk och diskuterade medan en man gick fram mot kiosken. Han hejdade sig när han såg oss med ett ursäktande "Förlåt, ni var visst före". Flera andra personer har sagt att han hade samma ödmjuka sätt och det var säkert därför som även det klart borgerligt röstande Fårö respekterade honom. Under några år på 1980-talet övertalade Fårö S-förening honom också att hålla tal på den numera rivna festplatsen på Sudersand. Typiskt Palme kom han cyklande på sin gamla cykel och höll flammande tal för åhörarna, för att efter talet cykla hem igen.
Undvek gotländska lokalpolitiken
Olof Palme ville aldrig uttala sig om lokala politiska frågor. Något som kunde reta oss som jobbade politiskt på Fårö, men egentligen var det rätt tänkt av honom. Han ansåg att han som sommargäst inte hade rätt att lägga sig i den lokalpolitik som borde skötas av de bofasta. Tänk om fler sommarboende kunde tänka likadant.
I somras var jag i Tingstäde på ett möte med Jan Eliasson (S). Även han kom på cykel och höll ett bra tal där utrikesfrågor i uländer dominerade. Jag kom osökt att tänka på Palme och hans cykel på Fårö.