Det var hög stämning i Almedalen i fredags kväll. Håkan Juholt rev ner 29 spontana applåder på 43 minuter. Socialdemokraterna och Sverige har fått tillbaks en folktalare, en retoriker som vi inte upplevt sedan Palmes dagar. Med detta ljus på Juholt bleknar de andra partiledarna i skuggan.
Men det är inte bara retorik. Det är framför allt ideologi. Att med visioner staka ut en väg framåt för hela folket.
Tydlig och ideologisk
Att med solidaritet prägla politiken. Att omtanke och medmänsklighet återvänder till svensk politik. Att rättvisa åter får råda då landet styrs. När ideologi och visioner förpackas i skön retorik, då blir paketet oemotståndligt. Vi tackar och bugar!
Sverige har alltså fått en partiledare som vågar vara tydlig, som vågar vara ideologisk, som vågar vara rolig. I ett enda slag. Ingen dum kombination. Ett framgångsrecept som väcker förhoppningar om ett rättvisare, öppnare och mera solidariskt samhälle. Men solidariteten med världens fattiga uteblev denna kväll. Inga internationella utflykter.Almedalstalen är i år påtagligt, ja plågsamt, inrikespolitiskt navelskådande. Men som en annan S-politiker sa på en annan scen är solidaritet ett mynt med två sidor. Inrikespolitisk solidaritet grundar för internationell solidaritet. Så låt oss hoppas.
SSU:s Jytte Guteland talade i Silon häftigt engagerat om Palestina, Burma och Västsahara. Där finns ledartröjan för en aktivistisk utrikespolitik. Den borde träs på moderpartiet för att åter ta täten på den internationella arenan. Sverige har ju stolta traditioner att försvara.
Nyfikenhet, Bildning, Kärlek
Kulturen fick inte väntat utrymme i Almedalen så som i linjetalet på partikongressen i Stockholm. Men OK, avslutningen var bra. En dikt av Göran Sonnevi som tål att begrundas.
I Domkyrkan Sankta Maria några timmar senare fick kulturen utrymme som en grundsten för människans livgivande utveckling. I Domkyrkan uttryckte Juholt också med en uppgiven suck medias oförsonlighet. Medias sökande efter fel och brister. Medias dolda agendor som kan göra livet svårt för en ärlig och seriös politiker.
Det är uppenbart att Sverige med Håkan Juholt fått en politiker som lägger örat till marken och lyssnar. Lyssnar till många grupper i samhället. Till de värkande ryggarna bland sjukvårdspersonal. Till de olycksdrabbade på arbetsplatser. Till lärarna som behöver uppskattning och goda löner. Till utsatta familjer som marginaliseras. Till ungdomar som vill ha jobb och sommarjobb. Till medborgarna som hett önskar att tågen går i tid, att elmarknaden fungerar, att apoteken kan leverera. Borgerlig avreglering förskräcker.
Slutsats: Det gemensamma måste fungera, för medborgarnas och landets skull. Socialdemokratin växte fram en gång med en idé att vi har råd med varandra. Den idén får aldrig överges.
I den sena kvällen i Sankta Maria kyrka gav Håkan Juholt tre ord med innehåll till de många besökarna att bära med sig ut i den ljumma natten: Nyfikenhet, Bildning, Kärlek. Då räds man inte morgondagen.