Nu har man börjat tala om att skärpa lagstiftningen när det gäller beteendet bakom ratten. I en del länder är det redan förbjudet för föraren att använda mobiltelefon - i vart fall om manövreringen av telefonen kräver engagemang av den ena eller kanske båda händerna. Även mycket annat kan ibland förekomma bakom ratten. Jag hade anledning häromveckan att färdas på Follingboväg i riktning mot Roma. Och passerar då en mindre röd bil med en medelålders dam vid ratten som styrande med armbågarna slevade i sig innehållet i en rejäl burk yoghurt. Hon insåg att detta kunde man kanske inte göra i mer än 50 kilometer i timmen. Vilket krävde att hon måste balansera mellan diket och kantmarkeringen. Till glädje för oss i kön bakom som inte var så hungriga och i tidsnöd. Men kanske hade lite mer bråttom. Den lilla röda bilens slingriga färd försvann så småningom i backspegeln. Dagen därpå var vi några som låg bakom en äldre herre på Färjeleden som verkade ha tappat sin hörapparat på golvet framför höger framsäte. Eftersom han ideligen låg trevande i höger sidläge ibland tittande upp för att kolla att ingen stod i vägen. Dessutom fungerade inte bilens blinkers. Men det tycks vara en akut reparationsåtgärd på åtskilliga gotländska bilar.
Därmed vill jag ha sagt att det kanske inte enbart är mobilhantering som ökar riskerna i trafiken. Handsfree och ett gott omdöme kan räcka. Kvinnan i den röda bilen hade säkert blivit stoppad om polisen varit där just den dagen.
Men pendeln slår tillbaka för hårt om även övriga aktualiserade krav på inskränkningar kommer med i samma lagbestämmelse. Det har nämligen förts fram att det även borde vara förbjudet att använda gps-navigator på instrumentbrädan, eftersom det enligt förslagsställaren styr blicken bort ifrån trafiken. En minst sagt märklig motivering eftersom hastighetsmätaren sitter där den sitter och sannolikt är ett av de instrument som oftast fångar bilförarens blick. Ett förbud att använda gps-styrd navigator i bilar skulle få oanade konsekvenser för såväl räddningstjänst, ambulans och taxi. De har nämligen tillgång till öns samtliga belägenhetsadresser som motsvarar forna dagars fastighetsbeteckningar. Förr var det Stäutvange 1:24. Men som numera bara heter Stäutvange 135 för att nu låna en av den gode Allfåns populära adresser. Därmed är det garanterat att moster blir hämtad även om SOS Alarm eller färdtjänsten på fastlandet inte hänger med i den gotländska dialekten. Om man betänker att Gotlands brandförsvar med partners enligt tjänstgörande brandmästare gör cirka 5 000 ambulans- och 1 000 brandskyddsuppdrag per år är det nog bra om man tillåts behålla sin tekniska hjälp med att hitta rätt.
Även vi vanliga bilförare behöver ibland elektronisk ledning för att hitta den kortaste vägen fram till rätt adress. På en del bilar finns tekniken dessutom redan installerad från början. Så beslutsfattarna i lagrådet bör kanske starta med att skärpa lagen i rätt ände.