När statsminister Stefan Löfven framträdde i SVT:s Agenda i söndags för att tala kriminalitet och gängvåld så framstod han som så handfallen och förljugen att svallvågorna fortfarande går höga. Det var som en insikt plötsligt blev uppenbar. Hur ska någon som inte ens klarar av att ärligt beskriva ett problem någonsin kunna lösa det, eller ens på allvar försöka göra någonting åt det?

Hur ska någon kunna känna förtroende för honom, när han förnekar sambandet mellan å ena sidan stor invandring och dåligt fungerande integration och å andra sidan problemen med växande organiserad kriminalitet och gängvåld.

Alla försök till krishantering och förtydliganden efter framträdandet i Agenda har bara förmått förvärra saken. Hur ska han kunna väcka förtroende när han å ena sidan "inte såg det komma", men å andra sidan hävdar att han och hans regeringar målmedvetet bekämpat kriminaliteten ända sedan tillträdet som statsminister hösten 2014. Det hänger inte ihop ett dyft.

För Aftonbladet försökte Stefan Löfven i går bortförklara Socialdemokraternas motgångar och Sverigedemokraternas framgångar.

– Sverige är i många stycken ett tryggt land, men det är klart att när man inte kan säga att man upplever en trygghet, då är det naturligt att ilskan och missnöjet riktas mot dem som innehar regeringsmakten, det är inget konstigt i det.

– Det är oron och ilskan som kommer till uttryck och då känner människor ”då tar vi det där alternativet i stället”.

Är det bara missnöje som kommer till uttryck? Inte enligt gårdagens förtroendemätning från Sifo, publicerad i Expressen. Enligt Sifo är faktiskt Sverigedemokraterna som är det vanligaste svaret på frågan:  Vem är bäst på att sköta lag och ordning?

Hela 23 procent svarar att det är SD. Bara 15 procent svarar att det är Socialdemokraterna.

Jag skrev i måndags om statsvetaren Katarina Barrlings krönika i Svenska Dagbladet om hur väljarna som lämnat och lämnar Socialdemokraterna (och Moderaterna) inte bara går från någonting, utan också till någonting. Hon beskrev vad forskningen funnit om dessa SD-sympatisörer:

"De verkar helt enkelt ha förstått vad SD står för och delar partiets uppfattningar, inte bara i invandringsfrågan."

Förtroendet för SD i frågor om lag och ordning blir, oavsett om man tycker att det är missriktat, ett exempel på detta.

Det verkar som om Stefan Löfven lika lite kan ta till sig det allvarliga läget för partiet, som det allvarliga läget i landet. Hoppas han att både laglydighet och partisympatier ska "normalisera sig", utan att han behöver göra något annat än att ge folk chansen att besinna sig? Då lär han snart bli lika besviken som väljaren redan är.