Hånet mot Gotland
Det stormar kring Rikstrafiken.Arkivfoto: Rolf Jönsson
Foto: Rolf Jönsson
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Rikstrafiken målar upp sitt en-färja-om-dagen förslag mot bakgrunden av miljöhänsyn. Utsläppen ska minskas och det enda möjliga sättet att göra det för Gotlandstrafiken är enligt Rikstrafiken att näst intill sluta trafikera linjen fastlandet - Gotland. Förslaget ger stark anledning att ifrågasätta vilken bild av Gotland som Rikstrafiken har. En ö lika enslig som Gotska Sandön fast modell större? Ett koloniområde för fastlänningar? Ett sommarland för berusade Stockholmare och folk i medeltidskläder eller bara en sista utpost av kalksten och några martallar halvvägs ute i Östersjön innan ryssen tar vid? Om Rikstrafiken har den uppfattningen om Gotland förstår jag deras förslag. Då kanske det rent av är rimligt. Problemet är bara att om det är den uppfattningen som Rikstrafiken har så borde de inte få lov att ha någonting med Gotlandstrafiken att göra för då vet de uppenbarligen inte vad de talar om.
Låt mig förklara. Gotland har vintertid omkring 60 000 invånare. Under sommaren mer än fördubblas antalet. Gotland är en turistkommun men också en kommun i vilken jordbruket utgör mångas försörjning, en kommun i vilken det kreativa företagslivet frodas och en kommun i vilka människor vill och har rätt till att kunna delta i livet på samma villkor som om man hade bott på fastlandet. Men Gotland är en ö och som alla öar är Gotland beroende av bra och prisvärda förbindelser till fastlandet. Detta gäller både näringslivet och jordbrukarna som turistnäringen och gotlänningarna som privatpersoner. En färjeförbindelse om dagen skulle medföra drastiska skillnader till det sämre för alla ovan nämnda intressen. Detta kan inte komma som en nyhet för styrelseledamöterna för Rikstrafiken, vilket får mig att återkomma till min inledande fråga; hur tänkte ni nu?
Miljön i all ära. Givetvis ska vi göra vad vi kan för att förhindra ytterligare utsläppsökningar och minska de befintliga. Men det måste finnas andra sätt än att totalt kapa möjligheterna för ett modernt ö-liv. Att föreslå en färjeförbindelse om dagen är, för att citera Olof Palme i successionsutredningen, "ett pennstreck" ifrån att reducera hela Gotland till ett Kneippbyn sommarland. Att ta sig till Stockholm över dagen, vilket idag är möjligt via morgonbåten till Nynäshamn och sedan båtbussen till Stockholms innerstad för att sedan ta samma väg hem via kvällsbåten, skulle då inte längre vara möjligt. Och möjligheten att åka till Stockholm över dagen ska inte underskattas. Alla varken kan eller vill ta flyget, som dessutom också har sina negativa inverkningar på miljön.
Den enda ljuspunkten i den bedrövelse som Rikstrafiken har satt på pränt är att jag har svårt att se att förslaget skulle gå igenom politiskt.
Jag vågar nog påstå att den regeringen inte finns, varken blå eller röd, som vill dra pennstrecket som reducerar Gotland från en levande och modern kommun till en hög kalksten som befolkas sex veckor om året.
Underkänt är ett överbetyg åt förslag som i alla avseenden inte kan ses som annat än verklighetsfrånvänt förutom vad det avslöjar om Rikstrafikens syn på och okunskap om Gotland. Måtte någon ansvarig dra ett pennstreck och befria Rikstrafiken från delegationen att ansvara för upphandlingen av Gotlandstrafiken och därigenom bestämma förutsättningarna för den, ty ett tydligare hån från fastlandet mot Gotland får man leta efter.