Länge nu har vi gotlänningar tänkt att vår chans att hävda oss, inte bli bara en semesterö, det är att bättre utnyttja vårt läge. Vi ligger mitt i en inte alltför stor sjö, omgiven av stora välutvecklade länder. Sen järnridån föll är det inget som hindrar kontakterna.
Det här insåg vår förfäder för mer än tusen år sen. De seglade österut och västerut, de gjorde sig rika på handel och de tog emot intryck från alla håll. Kristendomen nådde oss både från Norge och från Ryssland. Matvanorna likaså, våra ugnstrull var nog egentligen estniska piroger. Klimpen min mamma kokade i färssoppan är tyska Knödel.
Nätverk för att hävda sig
Den nya Hansan vill bygga vidare på alla dessa kontakter. Håkan Ericsson skrev riktigt uppskattande om hur särskilt Inger Harlevi arbetat för att lyfta fram Gotland i Hansestädernas samarbete. Det handlar om både kulturprojekt och affärsutveckling. Gotland är för litet nu för tiden. Vi har inte underlag för det storskaliga samhället. Vi måste delta i nätverk för att kunna hävda oss. Förra helgen hölls det Hansedagar i Kaunas i Litauen, det trettioförsta i modern tid. Vi var ett tjugotal gotlänningar på plats. Marknaden på Rådhustorget i Kaunas var en upplevelse. Ett 50-tal städer fanns där med sin information och sina speciella produkter. Massor av folk passerade under tre dagar. Jag har köpt salt från Halle, marsipan från Lübeck, ätit blinier från Novgorod och ärtsoppa från Pärnu.
Det här är en chans för de små att visa upp sig. Tiotals "små" tyska städer som jag aldrig hört talas om men som har en befolkning dubbelt så stor som Gotlands. Rhendalen, Westphalen var viktiga industriområden redan på den gamla Hansans tid. I dem alla har "den store" Gustav Adolf satt sina avtryck. Antingen plundrades och brändes staden under 30-åriga kriget, eller så övernattade han åtminstone där. Jag hade flera givande samtal om denna gemensamma historia.
Bödeln var en syn
Guideföreningens medlemmar skötte hela arbetet med marknaden. Peter Bäärnhielm som bödel, det var en syn! En riktig skamstock stod utanför Visbys tält. Där fick man stoppa in huvud och händer, varefter snaran lades om halsen. Till stort nöje och mycket fotograferande. Till och med högste styresmannen, Lübecks borgmästare, prövade detta mer handfasta minne från forna tider.
Visby hade dessutom något som ingen annan hade. En guide som talar landets eget språk! Det är inte så självklart när det gäller litauiska. Dahlia Andersson flyttade därifrån som vuxen och talar både litauiska och svenska flytande. Språket är främmande, förgäves spanar man efter något känt ord på skyltar. Åke Sjöberg hittade dock "Kauno Rothus" över ingången till det gamla rådhuset. Det tyska ordet Rathaus har spritts över hela området. Även ryskan har det, som "Ratusha".
Håkan Ericsson slutar: "Efter många år av låg fart har den nya Hansan full fart framåt. Och får stor uppmärksamhet och stöd av Europarådet och EU-kommissionen. Och i detta utvecklingsryck spelar Gotland en viktig roll genom Inger Harlevi".