Har alliansen någon chans?

Foto: karl melander

Politik2010-01-04 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är drygt nio månader kvar till valdagen 2010. Det är då det avgörs om Fredrik Reinfeldt klarar det som Carl Bildt misslyckades med, men som Thorbjörn Fälldin åstadkom - att två riksdagsval i rad stå som segrare på valnatten.
Just nu ser det mörkt ut för Reinfeldt och alliansregeringen. I opinionen är underläget prekärt. I vissa mätningar är underläget till och med över 10 procentenheter.
Det är normalt att en regering förlorar stöd i mellanvalsperioden. Då handlar det mesta om vad regeringen gör och inte gör, och det finns en tendens att alltid tro att det vore bättre om någon annan styrde. Även de som borde vara regeringens vänner använder sin mesta energi till att beklaga sig över det som inte genomförs, istället för att glädja sig åt de förändringar som sker i rätt riktning.
Valrörelsen kommer dock att utspela sig i en annan verklighet. Även om den ekonomiska konjunkturen just nu är bekymmersam, inser de flesta att detta inte är regeringens fel. Tvärtom har den svenska regeringen på ett genomtänkt sätt mött den ekonomiska krisens verkningar.
Det kommer i valrörelsen att bli tydligt att seger för oppositionen kommer att få konsekvenser. Då kommer också oppositionen att få redovisa sitt alternativ. Det är inte bara skatterna som kommer att öka med en ny regering, det är också en hel del reformer som riskerar att rivas upp med Mona Sahlin som statsminister. Vad kommer till exempel att hända med dem som nu fått chansen att välja vårdcentral eller som uppskattar apoteksreformen, som inte bara gör det möjligt att köpa nässprej på macken, utan också återigen har öppnat för konkurrens mellan olika apotek?
Om alliansens partier lyckas få valrörelsen att handla om regeringens stabilitet och ansvar jämfört med oppositionens äventyrligheter och återställare har alliansen en chans att få folkets fortsatta förtroende. Det kräver dock regeringspartierna och dess kandidater inser allvaret och avstår från diverse ideologiska solopiruetter som roar den egna fanklubben, men som skapar en oro hos vanliga väljare som socialdemokraterna kan utnyttja.