Idag tycker nästan var tredje ung människa (18-29 år) i Sverige att det vore bra med en stark ledare i stället för demokrati.
Under 2000-talet minskar stödet för demokratin mycket snabbt. De som bär dessa attityder är framför allt lågutbildade, ofta med enbart grundskola.
Kan man bara sörja?
Detta är fakta som varken Bofride eller Puranen ifrågasätter. Bofride tycker att de är "nedslående" och blir "bedrövad". Ja, men sedan då? Någon tanke om orsakerna? Kan man bara sörja?
Göteborgsforskarna bakom boken Rösträtt till salu: Det nya hotet mot demokratin, antar liksom undertecknad att det kan finnas ett samband mellan förändrad inställning hos lågutbildade och den snabbt ökande segregationen inom skolan - kommunalisering, fritt skolval, vinstdrivna friskolor.
Tanken "sågas" förstås av Bofride/Puranen som stött denna förändring.
Subventionerad läxhjälp
Nu konstateras att friskolornas elever får omotiverat höga betyg på de nationella proven samtidigt som Alliansen föreslår statligt subventionerad läxhjälp till de föräldrar som har råd att utnyttja Rut-avdrag.
Förr i tiden hette det guvernanter. Gör det demokratin mer trovärdig för de ungdomar som inte har välbeställda föräldrar?