Allt färre är med i facket. Många arbetsgivare vägrar skriva på kollektivavtal, som ger ett skydd för de anställda. De senaste åtta åren har avgiftshöjningar på a-kassan gjort att allt fler, främst unga, struntar i att vara med i facket.
På grund av minskat antal medlemmar, minskar också resurserna att bibehålla facklig närvaro på allt fler orter och på Gotland har många förbund, som tidigare hade egen avdelning och styrelse, blivit en del av en fastlandsavdelning.
Allt fler fackliga företrädare blir äldre och det är svårt med nyrekryteringen och de fackliga studierna har minskat katastrofalt.
Samarbetande fack
På Gotland finns på LO-sidan Facket Gotland, ett berömvärt samarbete mellan de olika förbunden för att bättre kunna serva sina medlemmar när den tidigare förbundsnärvaron har centraliserat till Stockholm eller Norrköping.
Men helt klart blir LO-facken på Gotland allt svagare. TCO-facken och Saco-facken har det inte bättre, utan kämpar också med bristande medlemsengagemang och det är ett fåtal hängivna eldsjälar som bär upp facken med sitt strävsamma arbete i styrelser och på expeditionerna.
Finns ett behov av fackliga organisationer på Gotland och i Sverige? Ja, om facket försvinner så kan arbetsgivarna helt avgöra löner, anställningsvillkor och vilka försäkringar som ska gälla och hur arbetsmiljön ska vara.
Hur man än vänder och vrider på det hela, så finns en grundläggande motsättning mellan arbetsgivarna och de anställda. Genom förhandlingar och beroende på parternas styrka har löner och arbetsvillkor gjorts upp i avtal, som gällt några år under fredsplikt.
Nödvändig utbildning
Om facket ska ha en chans till överlevnad tror jag de måste satsa stenhårt på utbildning av sina medlemmar.
När jag kom till Gotland på 1970-talet ledde jag många fackliga utbildningar, som gav många blivande fackliga ledare en gedigen skolning, så de på bästa sätt kunde företräda sina medlemmar. Då agerade Gunnar Nilsson energiskt som studieorganisatör i Kommunal och under några år utbildades en stor kader av duktiga och engagerade fackliga företrädare.
Ska facket överleva, tror jag en ny stor studiesatsning är nödvändig. Det är bara med kunskap som facket kan bli starkt och växa och förbättra löner och arbetsvillkor för sina medlemmar. De fackliga företrädarna måste också bli bättre på att tala om vad de gör för sina medlemmar. Hur de varje dag rättar fel som arbetstagare utsatts för och hur de fackliga försäkringarna och kampen för bättre arbetsmiljö gör skillnad på livskvaliteten för de anställda.
Finns viljan?
Jag vet inte om viljan till förändring finns hos de fackligt aktiva på Gotland.
Därför ska det bli spännande att höra Linus Gränsmark föreläsa på tisdag om fackets utmaningar. Linus Gränsmark är LO-ordförande på Gotland. Har han framtidstro eller kommer facket att bli allt svagare och maktlöst?