Här kan man verkligen tala om långbänk
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I en för oss viktig fråga är dock benämningen långbänk helt på sin plats. Jag tänker då på hur vi skall få en långsiktig lösning på fraktfrågan. Färjedebatten är alltid aktuell men har en tendens att alltid spåra in ensidigt på persontrafiken. Godstrafiken får en undanskymd plats.
I onsdags besökte statssekreterare Leif Zetterberg och sakkunniga Ingrid Larsson Gotland. De ville på ort och ställe informera sig om problematiken. Att frågorna tas på allvar av den nya kanslihusuppsättningen är ställt utom allt tvivel. Godsfrågan måste få en slutlig lösning, och det märktes på de båda departementstjänstemännen att deras avsikter är ärliga och inte bara tomt prat.
Sedan finns det så många komponenter i detta att jag väntar med att ropa hurra tills jag vet att ett acceptabelt beslut har fattats. Att vi inte kan fortsätta med att alla transporter i Sverige belastas med ett "Gotlandstillägg" är klart eftersom det är diskriminerande. Särskilt som vi inte ens har garantier för att de extrapengar som speditörerna tar ut verkligen går till att ge lägre priser för gods till och från Gotland.
Den nuvarande ordningen av Gotlandstillägget, den så kallade högstprisregleringen, konstruerades 1976. Då skulle speditionsbolagen ha rätt att ta ut 0,6 procent på fraktkostnaderna överallt i Sverige. En parlamentariskt tillsatt utredning på 1990-talet, "Framtidsanpassad Gotlandstrafik", ledde till att Gotlandstillägget skulle avskaffas och trappas ner i tre steg med 0,2 procentenheter i varje. Nedtrappningen skulle påbörjas 1997 och vara slutförd 1999. Den första nedtrappningen gjordes, men sedan frystes procentsatsen och än i dag, tio år senare än det påbörjades, är systemet med Gotlandstillägget kvar med sina 0,4 procent.
Den senaste i raden av alla utredningar om Gotlandstrafiken, den som Berit Rollén presenterade 2001, mottogs väl. Där gavs sifferexempel som underlag för förslaget om en längdmetertaxa på godstransporterna. Men utvärderingen av denna fick man ändå inte enighet kring och därför står vi där vi gör idag med ett fryst system som egentligen ingen tycker är riktigt bra.
I debattens spår av Berit Rolléns utredning var en av ytterligheterna att om så godset kunde fraktas utan att speditörerna ålades någon kostnad för färjeresan skulle transporterna ändå medföra stora extrakostnader jämfört med en landsvägstransport. Att gå in i den sifferexercisen skall jag inte göra, men det visar i alla fall den stora spännvidden i uppfattningar mellan olika parter och intressenter.
Leif Zetterberg uttryckte vid sitt Gotlandsbesök uppfattningen att merkostnaden för transporterna skall statskassan stå för, och det är i den riktningen han nu arbetar. Även om ärendet under skilda regimer varit fast i långbänk ses nu en ljusning. Förhoppningsvis bär den ända hem den här gången.