Gotland har bekymmer. Arbetslösheten är hög, regionen dras med underskott och trafiken har blivit alldeles för dyr och hotas av försämring. De båda första problemen är vi inte ensamma om, många kommuner och framförallt landsting befinner sig i liknande läge. I den sista frågan är vi unikt utsatta åt andras godtycke.
Men Gotland är så mycket mer. I motsats till många kommuner utanför storstadsområdena har Gotland inte förlorat invånare. Strukturen av många små företag och avsaknaden av stora industrier har kanske rentav räddat oss från en värre utveckling.
Öns största arbetsgivare, Region Gotland, har visserligen ekonomiska bekymmer men kommer inte att lägga ner eller flytta. Kulturlivet är starkt och lokala utvecklingsbolag växer fram runt om på ön. Framsynta bönder har genomfört en modernisering av lantbruket som bådar gott för både livsmedelsförsörjning och fastlandsexport. Nästan hela ön har, tack vare ett unikt samarbete mellan region, länsstyrelse och lokala föreningar, snart tillgång till bredband. Varumärket Gotland är känt och uppfattas för det mesta mycket positivt.
Bilden av Gotland får inte bli ensidigt mörk; den får överhuvudtaget inte bli ensidig. Framförallt är det vi som bor här som ska forma både verkligheten och bilden av den.
Gotland får inte bara bli lika med världsarv och trevlig dialekt. Eller långa sandstränder och vindpinade hedar där en gång Ingmar Bergman huserade. Eller morötter och lammkött. Gotland måste vara allt det där plus en massa annat. En plats där livet inte går sin gilla gång utan går vidare. Då ger kanske ett gatuarbete under Almedalsveckan eller andra sommarveckor precis rätt signal till besökarna: På den här ön händer det saker och ni är mycket välkomna. Här pågår en utveckling som vi inte lägger åt sidan för att ni är här en gång om året.
Gotland har goda möjligheter, vem ska utnyttja dem om inte vi?