Här testar vi GGN-banan

På lördag drar världens största endurotävling, Gotland Grand National i gång för 27:e gången.Många funderar och undrar över hur årets bana 2010 är. Jag vet. I går satte jag mig på en endurocykel för att testa banan.

Foto:

Politik2010-11-02 02:16
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det kommer att bli blött, men det är också lite av tjusningen åtminstone för publiken.

Ödslig start
När GA-sporten tog sig till starten i går, så var det tomt, ödsligt, dimmigt och tyst, oerhört tyst.
Undertecknad var ensam, fattades bara, när det är flera dagar till starten, men ensam på startlinjen det kan man inte räkna med på lördag, då lär det bli trångt.
Redan när man skall ta sig från ena sidan vägen till själva startplatsen så börjar ansträngningen, man får ju inte köra utan det är att rulla cykeln dit. Så lyd mitt råd, spring inte, ta det lugnt, alla hinner fram. Dessutom är det ganska jobbigt, så spara på krafterna.
Själv hade jag en hoj med elstart, något att rekommendera om man har dåligt med ork och börjar bli till åren.
Starten gick bra, ingen trängsel, det var bara att stå på, ettan, tvåan, trean och fyran en kort stund innan banan svängde, oerhört kul. Den första biten är riktigt fin att köra, jämnt underlag och inga större vattenpölar som skrämdes.

Myren är genomsur
Men sen börjar det gegga till sig lite och klassiska Allhage myr gör ingen besviken i år heller. Vatten, vatten och återigen vatten, det lär bli riktigt blött och gyttjigt nere på myren, var så säkra.
På tankslingan har man försökt att få ner farten för de tävlande så mycket som möjligt, det är max 10 km/h som gäller och fortare än så kan faktiskt bli svårt att köra där uppe även om någon skulle få för sig att överskrida hastigheten.
Försökte sen ta ett spår ut på banan från depån, men det var trångt, knöligt och fullt med rötter, inte helt lätt för en amatör som en annan, men ut på banan kom jag.Sträckan efter depån inleds med mycket sand sen tar stenarna vid och är det något som kan bli halt så är det våta kalkstenshällar.
Publikplatsen Hästskon då?
Där lär det bli full valuta för alla som älskar kombinationen enduro, trötta förare och lera.
Efter någon timme i spåret kände jag mig ganska mör, benen skakade och kändes som stora betongklumpar, men nu är jag inte speciellt tränad för GGN i år, så effekten av några timmar i spåret var ganska väntad.
Men roligt var det och jag förstår alla de över 2 000 som lägger ner tid, pengar och lite till för att få vara med på den här stora motorfesten utan like någon annanstans i världen.