Har vändpunkten äntligen kommit?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Moderaterna, som konsekvent misshandlats i opinionsmätningarna ända sedan valet, svingar sig nämligen upp till trettio procent! Samtidigt som socialdemokraterna backar med flera procentenheter. Sammantaget har avståndet mellan de två blocken minskat från 11,4 till 2,3 procentenheter.
Nu skall man som alltid ta enskilda resultat med en rejäl nypa salt. Speciellt en sådan här undersökning, vars siffror röner föga uppbackning från andra opinionsinstitut. Men ändå. Från ett borgerligt perspektiv är det svårt att inte glädjas åt i alla fall denna ljuspunkt på den opinionshimmel som annars vilat så ohjälpligt tung och dyster sedan valet. Någon gång måste rimligtvis trenden vända för regeringen och det här är kanske det första tecknet på det.
Ett annat skäl till borgerlig livsgnista är förstås de katastrofala siffrorna för vänsterpartiet. Med 3,6 procent ligger man inte bara under riksdagsspärren utan noterar den sämsta siffran på 13 år i Demoskops undersökningar.
Vänsterpartiets sönderfall är en såpa man kunnat följa i åtminstone två år nu, och det vi ser här är det oundvikliga resultatet: en marginalisering i svensk politik. I en oppositionsroll kan de inte ens dra till sig uppmärksamheten genom att utöva utpressning på en regerande socialdemokrati. De har ingenting.
Och faktum är, att för socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin vore det inte alls dumt om det scenario som nu tonar fram faktiskt blir verklighet efter valdagen. Socialdemokrater vill inte regera tillsammans med andra, men om de måste väljer de alla gånger miljöpartiet före vänsterpartiet. Och om det parlamentariska stödet för miljöpartiet räcker för att bilda regering, ja då tar Sahlin förstås den möjligheten med glatt hjärta. Tiderna förändras. "Kamrat fyra procent" blir en allt opålitligare skyddsängel för vänsterpartiet.
Dock, det hela fordrar just att ett sådant läge stabiliseras under de dryga tre år vi har kvar. Och det vi sett hittills kan lika gärna tolkas som ett alliansregeringens stålbad; som att den djupdykning i opinionen varje regering gör under en mandatperiod som ett resultat av svåra beslut nu är över. Och att det är dags att skörda de opinionsmässiga vinsterna av välbehövliga reformer och gott ekonomiskt handlag.