LEDARE GOTLÄNNINGEN
Förre rikspolischefen Dan Eliasson efterlyste 2017 hårdare tag mot grovt kriminella unga. Fortfarande efterlyses samma lösningar. Våldet upphör dock inte. Snarare tvärtom.
Samhället berövar i nuläget utsatta unga möjligheter. Med neddragningar på sociala insatser följer en utsatthet som får konsekvenser. Unga som tar felaktiga beslut har sedan svårt att komma tillbaka till den så kallat normala vardagen.
Istället för att se att det finns alternativ till en kriminell livsstil, fungerar äldre kriminella som förebilder åt unga i utsatta områden.
Det enklaste när vi har den negativa utveckling som pågår, och har pågått allt för länge, är för omvärlden att kräva färre sociala resurser för unga.
Istället vill man se satsningar på hårdare straff och fler fängelser. Flera debattartiklar tar för tillfället upp detta. Men är detta lösningen? Straffen avskräcker inte från brotten.
Under flera år har det dödliga våldet eskalerat enligt BRÅ, Brottsförebyggande rådet. Mellan 2011 och 2017 dödades 190 personer med skjutvapen. Samtidigt under samma period dödades 267 personer i knivvåld.
En enkel lösning vore att se exempelvis hårdare straff som motverkande samhällskraft, och det finns relevans i att påstå detta.
Straffen behövs för att hålla våldsutövarna, särskilt gängledarna, borta från gatorna. Onekligen finns det alldeles för många våldsbenägna som sprider rädsla och skapar offer på löpande band. Men det går samtidigt inte att blunda för att grunden för problemet med kriminaliteten, läggs i unga år.
Utan sociala insatser kommer vi få leva med våldet och skjutningar i många år framöver. Istället för att enbart satsa på hårdare straff, borde mer resurser också gå till unga.
Utan hopp och framtidsutsikter står de kriminella gängen och nätverken med famnen ständigt öppen för nya medlemmar.
Ibland räcker det med att visa vilka konsekvenser våldet får. I Skottland gick det med hjälp av ungdomsprojektet ”No knives, better lives” att få unga att sluta lösa konflikter med knivvåld.
Framgången låg i att polisen tillsammans med skolan, socialtjänsten och sjukvården, startade ett långsiktigt projekt ihop.
Knivvåldet började ses som ett socialt samhällsproblem, och inte enbart något som berörde polisens enskilda insatser. Unga behövde dessutom uppleva hur deras våld drabbat offrens familjer.
Störst skillnad efter de nått insikt om våldets påverkan, gör antagligen att kunna erbjuda dessa unga ett nytt vägval. Att hoppa av från kriminaliteten och börja utbilda sig och därefter även ges en möjlighet till bostad och jobb.
Allt för att skapa största möjliga distans till den gamla destruktiva livsmiljön.
Samhället måste finnas som en hjälpande hand bort från kriminaliteten.
Självfallet måste brott sonas för, men tyvärr är det alldeles för enkelt för politiker att enbart förorda straffen. Blundar vi för själva grogrunden och den utsatthet vissa unga lever i, kommer vi aldrig kunna lösa dagens problem.