Harmoni som i Peking
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Peking-OS har jämförts med Berlin 1936 och Moskva 1980, tidigare tillfällen då evenemanget hölls i länder med en syn på demokrati och mänskliga rättigheter under acceptabel standard. Kinas regim var medveten om vad som stod på spel och stödde sina vänner i IOK med uttalanden som av Liu Jingmin, vice ordförande i ansökningskommittén: "Genom att låta Peking stå värd för OS stöder man utvecklingen av de mänskliga rättigheterna".
Nog har, under de sju år som gått, rättigheterna "utvecklats". Hitåt och ditåt. Det finns exempel på större yttrandefrihet, både i massmedier och bland människor. Men det är lika lätt att finna exempel på att det är som det alltid varit. I enpartistaten utan självständigt rättsväsende förblir mänskliga rättigheter i praktiken vad som för tillfället passar makthavarna. Kinesiska samhällskritiker med utländsk publik används av regimen som pjäser i ett spel med viktiga partners. Repressionen slås på och slås av efter behov. Men dessa aktivister ses nog inte som något egentligt hot. De miljontals medborgare som tagit steget upp till en högre levnads- och kunskapsnivå lyssnar snarare på regimens tal om behovet av ordning, nuvarande ordning, för att trygga tillväxten.
Amerikanska opinionsmätaren Pew Research Center konstaterade häromdagen att åtta av tio kineser anser att deras land i stort sett är på rätt väg. Man oroar sig för miljön och inflationen Men det verkar inte finnas något tryck för en systemförändring - och det är det viktiga för regimen. Rimligen genomskådar miljontals kineser floskler som att hela folket älskar kommunistpartiet och krigsmakten för deras uppoffrande och effektiva insatser i samband med jordbävningen i maj. Och det är inte svårt för utländska medier att finna människor på olika nivåer som tämligen rättframt kritiserar förhållanden i samhället. Men öppenheten har gränser. Med lock och pock, mutor och skrämsel, stoppas kritik när den kommer alltför nära politiska intressen.
Hur OS påverkat Kinas politik kan diskuteras. Uppenbar är den fysiska påverkan, när enorma pengar satsats på infrastruktur. Anmärkningsvärt är att arrangörerna valt utländska arkitekter i så stor utsträckning till att skapa offentliga anläggningar. Avsikten är uppenbart att framställa Peking som världsstad. Men en världsstad kräver ett mått av den oordning vi kallar frihet. I Peking tillåts protester - på härför tilldelad plats. Kontrollbehovet är kvävande. Tibetaner och ujgurer göre sig icke besvär.
I OS engageras hundratusentals volontärer för att hålla ordning och ge service, och Kina har ett rekordstort antal aktiva. Men i politiken förblir kineserna publik. Ledarna har format OS-festen som en hyllning till sin stat. I denna är medborgarnas grundläggande uppgift att applådera, så de har haft god träning inför OS.